– Jag ska jobba tio år till har jag bestämt, sedan får vi se, säger han när vi träffas på nya Hijazz invid nybyggena på Östra Ågatan.
Här trivs han bra. Lokalen är betydligt mindre än hans förra vid Stationen, men trivsamt inredd med bardisk och en liten scen där ett trumset, mikrofoner och lite prylar står uppställda.
– Det här är mitt andra vardagsrum, jag tillbringar mycket tid här.
För tillfället är det sparsamt med offentlig verksamhet i lokalerna. Främst hyrs de ut till olika evenemang och fester. Men det är bara tillfälligt. Celal Alparslan har planer och tar bara en tillfällig andhämtningspaus.
– Det fattas minst två, tre spelställen i Uppsala. Hårdrocken och bluesen till exempel har ingen naturlig hemvist.
En idé om hur han kan förbättra den saken har han klar. Granne med hans nuvarande lokal ligger ett k-märkt pumphus som nu inte används till mer än kommunalt lager.
– Det behövs inte mycket för att förvandla det till en perfekt konsertlokal. Takhöjden är den ultimata och storleken i övrigt också. Jag har lagt ett förslag till kommunen, så nu får vi se vad som händer.. .
Celal Alparslan kom till Uppsala 1981, efter att först ha landat i Skånes svar på rikets fjärde stad, Lund. Då hade hans tidigare hemland Turkiet haft en av sina militärkupper och det kändes inte bekvämt för honom att vara kvar i Istanbul. Lite gjorde förstås en ungdomlig äventyrslusta till också. Och här har han blivit kvar, stortrivs i Uppsala.
– Staden är som en liten trivsam stadsdel i Istanbul i känslan tycker jag. Här mötte jag många likasinnade. Inte minst så fanns - och finns det - mycket musik här. Den enda jag saknar är havet. Men då åker jag till Öregrund.
Han har god koll på den upsaliensiska musikhistorien och vi pratar om namn som Zamla, Arbete och Fritid, Kaipa och många andra. Han framhåller också sina "förebilder" i branschen.
– Jag lärde mig oerhört mycket av Uffe Carlsten på Rackis (och även fortsättningen på Katalin). Jag har stor beundran för Katalin Vargas också, att hon orkar hålla på så mycket fortfarande och med samma entusiasm.
Han poängterar mycket under samtalet att han inte vill tappa kontakten med musiken. Sin egen musikaliska verksamhet drog han igång 94-95 på Saluhallen där han höll på i tio år innan det var dags att öppna invid Stationen, där det också blev runt tio år.
– Lasse Svensson har flåsat mig i nacken hela tiden. Får se om han kommer efter till Pumphuset också, skrattar han.
Närmast på programmet ligger "Hijazz Progressive Music Festival" som i år tar plats i Konserthuset torsdag 29 mars. Det blir fyra band denna gång: Siena Root, Maida Vale, Å (de heter faktiskt så) och veteranerna Coste Apetrea & Max Åhman som spelar musik av Zamla på akustiska gitarrer.
Den konserten blir nog utan medverkan av honom själv. Han sitter gärna in annars och är en duktig slagverkare.
– Det kanske håller en extra ung. Slagverkaren Okay Temiz, bland annat med i Sevda på sin tid, är i full gång och han har fyllt 80.
Han verkar annars inte behöva så mycket uppiggande. Han verkar vara väl så mycket på hugget för att starta något nytt. Mottot här i livet är lika enkelt som självklart egentligen:
– Det måste vara roligt, annars vill jag inte göra det!