En filosofisk multimusikant

En filosofisk musiker eller en musikalisk filosof - det är inte helt lätt att sätta etikett på Jan Löfgren.
Han växte upp i Strängnäs, och som barn var han inte särskilt intresserad av musik även om han sprang benen av sig när militärmusikkåren i stan spelade.
- Jag gillade däremot terränglöpning, och springer fortfarande när jag hör militärmusikkårer, fast kanske inte lika snabbt, säger han.

Jan Löfgren hade som ung inga klara framtidsplaner, men säger att han en gång i tiden ville bli journalist.
- Jag minns att jag skrev en uppsats som var ganska bra, säger han, och det är inte första gången under vårt samtal som jag undrar om han är allvarlig eller skojar.
Någon journalistkarriär blev det dock inte, utan han "leddes snabbt och handgripligen in i musikeryrket av släkten".
- Mins kusins man var lärare på musikskolan i Strängnäs, och jag började först med mandolin och sedan fiol.
1955 började Jan Löfgren spela ventilbas, och han blev sedan militärmusiker i Strängnäs. Som sådan arbetade han i många år innan han fick nys om att musikkåren i Uppsala behövde en oboist.

Vid det här laget hade Jan Löfgren lärt sig att behärska runt 15 olika instrument. Och eftersom han länge haft ögonen på Orphei Drängar och drömde om att få sjunga i kören, så nappade han på oboistjobbet och flyttade till Uppsala.
- Det var närmast en naturlig utveckling. Många yrkesmusiker har precis som jag en bakgrund som militärmusiker, säger Jan Löfgren.
Vi träffas i hans lilla lägenhet som är ett strålande exempel på compact living. Här har Jan Löfgren bott i 21 år, och i samma hus har han under sin yrkesverksamma tid även haft sin verkstad.

I hallen lutar sig en ståbas mot väggen, det senaste tillskottet i "familjen". Överslafen i våningssängen av dalamodell hyser en mängd instrumentfodral, och i vardagsrummet står instrumenten prydligt uppställda: tuba euphonium, superbone, trombon, fluegelbone, fagott. Det är bara ett litet urval av alla instrument Jan Löfgren behärskar.
- Jag är inte proffs på något instrument men ganska bra på de flesta, säger han, och som för att visa vad han menar spelar han sedan La vie en rose - på bastuba.

Sedan flytten till Uppsala på 1970-talet har Jan Löfgren deltagit i mängder av olika musikaliska konstellationer, från dansband till Akademiska kapellet.
Han älskar att stå på scenen:
- Det är något speciellt med det. På scenen kan jag vara oemotsagd och ibland känner jag rentav att jag är kung.

Jan Löfgren har medverkat på ett 20-tal skivor och skrivit egen musik. På sin hemsida har han samlat bilder på alla de orkestrar, grupper och band han spelat i under alla sina år som musiker.
- Jag tycker att jag har fått vara med om allt vad Musik-Uppsala kan erbjuda och lite till. Och musiker är sköna, glada människor. Jag tror att man blir ung till själen när man får arbeta med yngre människor, även om mina bästa vänner naturligtvis är lika gamla som jag själv, säger Jan Löfgren.

Precis som många andra musiker lyssnar han inte på musik när han är hemma.
- Men när jag kör bil rattar jag gärna in P2.
Han är fortfarande aktiv som pianostämmare och har sina stamkunder i Uppland, från Östervåla till Knivsta.
- Det är kyrkornas orglar förstås, men även många privatpersoner. Orglar och pianon ska stämmas en gång om året, helst, så det finns alltid jobb för mig, säger Jan Löfgren.

En filosofisk multimusikant

Han trakterar många instrument och stämmer fortfarande ett och annat piano eller en orgel hos någon av sina stamkunder. Nu fyller Jan Löfgren 70 år.