Mariette Manktelow är en lyckligt lottad person. Sitt livs stora hobby har hon som yrke, och även om hon inte betraktar sig som en fanatisk odlare, så är hon en av Carl von Linnés sentida lärjungar och brinner för det linnéanska kulturarvet. Kopplingarna är många.
Mariette Manktelow är född i Långtora, men växte upp vid Linnés Hammarby, där hennes pappa var rättare och brukade de åkrar som en gång tillhörde Carl von Linné. Hon var tidigt intresserad av att samla och pressa växter, men det var hennes pappa som ofrivilligt öppnade en ny värld för henne.
– Han sa: ”Vet du om att det finns en nyckel i början av din flora?” Jag minns hur jag satt där på en sten i kalvhagen och studerade en blåklocka med hjälp av floran. Det var så underbart logiskt, steg för steg kunde jag komma fram till vad för sorts växt det var, säger Mariette Manktelow.
Som 18-åring träffade hon de berömda Uppsalabotanikerna Olle och Inga Hedberg som forskade på afrikanska växter. Det var ett viktigt möte som blev avgörande för hennes beslut att själv doktorera i afrikansk botanik.
– Att jag skulle satsa på naturvetenskap var självklart. Jag har alltid legat för det logiska och är kanske lite fyrkantig, säger hon, men tillägger sedan snabbt att hon också har en poetisk ådra, och att hon gärna skriver poesi
– Jag hade inget alternativ, att bli botaniker var mitt livs mål, och det har jag uppnått. Linné kombinerar egenskaper hos mig själv, vi har samma utbildning och jag skulle kunna vara en av hans lärjungar. Jag är otroligt fascinerad av hans förmåga att förmedla sin passion, säger Mariette Manktelow.
Hon var själv med och grundade kursen Carl von Linné vid Uppsala universitet ”för att förmedla hans storhet och många sidor”.
Hon är i dag världsspecialist på växtfamiljen acanthaceae som finns i tropikerna, och glöder av engagemang när hon berättar om sin forskning.
– Arterna har otroligt vackra pollenkorn, som alla avviker från varandra. Jag är helt såld på den växtfamiljen, säger hon.
Mariette Mankelows vistelser i Afrika skaffade henne många vänner inom giriamafolket vid Kenyas kust.
– Där finns mitt hjärta. Jag håller kontakten med mina vänner, besöker dem regelbundet, och har en guddotter där. 1985, när jag var 25, hjälpte jag en vän till sjukhus. Hon skulle föda barn, och det blev en flicka som fick samma giriamanamn som jag själv, Juwa. I dag är hon själv 25 och har just fått en liten pojke, så nu är jag gudmormor också.
Gud, ja. Mariette Manktelow såg sig länge som ateist, men kallar sig i dag bekännande kristen. Gemenskapen med baptistförsamlingen i Uppsala är mycket viktig. Kanske är det hennes stora förundran inför Skapelsen som ligger bakom.
Hon gillar att vistas i sin trädgård, att bygga i den, och ”att gräva upp och gräva ner saker”.
– Trädgården är en levande plats för mig, men jag är ingen fanatisk odlare. Att vara i trädgården är en sorts mental qigong som gör att jag kan släppa alla andra tankar.
För närvarande delar Mariette Manktelow sin tid mellan flera olika världar. Dels arbetar hon vid avdelningen för systematisk biologi, där hon jämför nu levande växter med Linnés herbarier för att via DNA-identifiering utröna om det verkligen är ”hans” växter som lever vidare i dag. Och på länsstyrelsen i Uppsala är hon projektledare för Linnéminnenas världsarvsnominering, The Rise of Systematic Biology. Jobbet innebär många internationella kontakter, och samma vecka som vi träffas ska hon resa till Japan med landshövdingen för att marknadsföra projektet.
Mariette Manktelow leder också ett försöksprojekt på universitetet som bygger på att via bildkonst och teater sprida information om forskning i biologi. Ett mål är att försöka skapa en permanent plattform i Uppsala för konst och vetenskap.
– Jag är intresserad och fascinerad av kombinationen kunskap, folkbildning, vetenskap och kommunikation.