Ulf Ekmans morfar var kyrkvärd i Säffle. Men det är också den enda kopplingen till religion han haft i släkten. Han växte upp på Hisingen i Göteborg i ett stabilt arbetarhem. Fadern arbetade på Göteborgs spårvägar och modern var hemmafru.
– Ingen av dem var uttalat negativ mot kristendom och ingen var heller aktiv, ja utom morfar då. Jag skulle beskriva min pappa som en neutral gråsosse.
Ulf Ekman växte upp under de radikala åren i slutet av 60-talet, sympatiserade allmänt med FNL-rörelsen. Han beskriver sig i boken Femton år med Livets Ord som ”en rebellisk tonåring, med förakt mot etablerade ordningar”. Men så hände något. En vän blev frälst 1970, och en tid senare mötte också Ulf Ekman Gud.
Vi träffas i paret Ekmans hus Fridhem i Storvreta, platsen där Uppsalaväckelsen egentligen tog sin början genom framlidne missionär Sten Nilsson, Ulf Ekmans svärfar. Där bor familjen sedan ett år.
– Under en period var vi fyra generationer som bodde här. Det var mysigt och kändes lite som storfamiljer förr i tiden. Nu när vi är tillbaka här känns det som om cirkeln är sluten, säger han.
Att Ulf Ekman har ett stort intresse för konst är uppenbart; entusiastiskt visar han sina favorittavlor, gjorda av Menashe Kadishman, en av Israels mest kända konstnärer som specialiserat sig på färgstarka, uttrycksfulla fårhuvuden.
Det har inte varit helt lätt att fånga in Ulf Ekman för en intervju. Han är en upptagen person med uppemot 150 resdagar per år.
– Jag säger varje år att jag ska resa mindre, men det verkar aldrig bli så, säger han och skrattar.
Resorna går ofta till systerförsamlingarna i de baltiska länderna, Ryssland, Armenien och Ukraina, dit Uppsalaväckelsen spridit sig. Det är många jubiléer han närvarar vid: församlingarna firar nu tio eller 20-årsjubileum.
Men i dag är han hemma i Storvreta, för senare på kvällen ska han intervjua Marcus Birro för programmet Kväll med Ulf Ekman som sänds i den kristna Kanal 10.
Det är ett stycke levande väckelsehistoria som sitter där i vardagsrumssoffan. Församlingen Livets Ord grundades 1983, efter att Ulf Ekman upplevt att Gud ville att han skulle starta en ny församling.
I dag, 27 år senare, kan han se tillbaka på en expansion som överträffar det mesta. Jag frågar honom om det över huvud taget är möjligt att visa kristen ödmjukhet när han nu betraktar sitt verk.
– Jag är glad – för det har ju gått bra – och försöker vara ödmjuk inför detta. Men sanningen är att jag har så mycket att göra att jag inte hinner känna efter. Det händer nya saker hela tiden. Jag lever mycket i nuet, och håller alltid på med nya grejer.
Han protesterar dock mot bilden att Livets Ord skulle vara en enda mans verk, och vill absolut inte ta åt sig hela äran själv.
– Vi började från noll. Inledningsvis gjorde jag allt själv men jag kom till en punkt då jag starkt kände att ”om jag inte delegerar så dör jag”. Utan församlingsmedlemmarnas engagemang och villighet hade vi aldrig kunnat bygga en kyrka.
I en av sina böcker har Ulf Ekman berättat om sin egen frälsning. Att gripas av en frälsningsupplevelse är en sak – men hur ska man fortsätta att leva i frälsningen också när det första lyckoruset släpper?
– Som kristen kan man inte leva ett sololiv i samhället. Avgörande är en personlig relation till Gud och en levande kontakt med Jesus. Det får du genom Bibeln, i bönen och i kontakterna med en levande församling i en positiv miljö.
I dag är Ulf Ekman fortfarande huvudpastor i Livets Ord, men har med tiden blivit mer och mer engagerad i församlingens internationella arbete. Det finns ungefär 1 300 Livets Ord-inspirerade församlingar i världen, som han då och då besöker. Det internationella tv-arbetet är viktigt:
– Jag har ett program i nationell indisk tv som heter Another Day of Victory, som sänds över Asien och Kina. Det är ganska kul att se de där programmen, för jag är dubbad till hindi.
Församlingen bedriver omfattande mission i Kina och Vietnam, och startar nu en bibelskola i Brasilien.
– Till Vietnam har jag inte hunnit åka än, men som före detta FNL-are ser jag naturligtvis fram mot just den resan, för att i stället kunna tala om Jesus där.
Under Uppsalaväckelsens första år på 1980-talet var Ulf Ekman mer än kritisk mot den ”sekulariserade”, trosdödande teologiska utbildningen vid universitetet. Därför blir jag förvånad, när han berättar att han läser kyrkovetenskap vid Högre seminariet här i stan.
– Sekulariserad är utbildningen fortfarande. Men för att kunna undervisa vid Livets Ords teologiska seminarium vill jag gärna bredda mig mer. Du skulle se hur förvånade en del blir när de inser att det är Ulf Ekman som sitter där på seminariet, skrattar han.