Engagerat tidningsfreak

När vi träffas har hon just återvänt från huset i Vamlingbo, och berättar lyckligt om friden, fågellivet och naturen på södra Gotland.
- Men, nej bosätta mig där ska jag nog inte, säger hon.
Kersti Kollberg är född i Norberg, i Västmanland, och kom till Uppsala 1965 för att plugga.
Hon visste tidigt att hon ville bli journalist eller kanske författare, med undantag för en period med lärarplaner. ("Tur jag inte blev det i alla fall", säger hon med typiskt Kersti Kollbergskt eftertryck).
- Jag tyckte det var kul att skriva, men tanken på att skriva en hel bok kändes för jobbig.

Skrivlusten var dock starkt drivande. Under gymnasieåren medarbetade hon i Sandvikens Tidning, Gefle Dagblad och Arbetarbladet.
- Dåförtiden kunde man bara ringa upp en tidningsredaktion och fråga om de behövde folk. Herregud, det låter ju som jag är 90! Men så gick det till då.
Än i dag när hon besöker en redaktion kan hon uppleva samma känslor som under de första åren i yrket: lusten att skriva och känslan att allt är möjligt.
En vecka efter sin examen 1970 fick Kersti Kollberg vikariat på UNT som sedan blev fast anställning. Redan under studentåren medarbetade hon i tidningen, då med redaktion vid Gamla Torget. Som Almaredaktör ansvarade hon för universitetsbevakningen.
- Vi skrev hemskt mycket om studentfullmäktige och bevakade närsynt kårvalen.

Om somrarna var hon telegramredaktör, arbetade senare på familjeredaktionen och som reporter, bland annat med kommun och landsting som bevakningsområde.
- På 1970-talet var landstinget annorlunda, rymde mer politisk makt. De ideologiska diskussionerna var heta, som till exempel den om sjukronorsreformen, säger Kersti Kollberg som förtjust minns högprofilerade landstingsfullmäktigeledamoter som Aga Carlsson, John Lundberg, Ragnar Litzner och Ferdinand Nilsson.
Sitt första erbjudande om att bli ledarskribent i UNT fick hon av dåvarande chefredaktör Lennart Hirschfeldt, och tackade först nej.
- Fast sen ångrade jag mig och insåg att det kunnat vara spännande.
Så när samma fråga ställdes något år senare av näste chefredaktör tackade hon ja.
"Hennes" ämnen var jämställdhet, sjukvård och utbildning. Säkraste sättet att få i gång en debatt var att skriva ledare om utbildningspolitik, och alldeles speciellt lärarutbildning, märkte hon.
- Men också regionaliseringen av svenska universitet triggade i gång folk.
Kersti Kollberg började därefter som debattredaktör när Håkan Holmberg kom in i riksdagen.
För tre år sedan gick hon i avtalspension, men skriver regelbundet krönikor i UNT. Dessa får hon lika delar bekräftelse och mothugg på. Ämnena är de egna hjärtefrågorna: trafikproblem och stadsmiljö.
- Jag skulle kunna bli väckt mitt i natten, sätta mig upp och genast köra i gång argumentationen.
Kersti Kollbergs engagemang i Bälinge kyrkokör kom efter ett mycket långt uppehåll:
- Jag var 48 och hade inte sjungit i kör sedan gymnasiet. Kören betyder mycket. Vi är vänner och har roligt tillsammans.
Ett annat glädjeämne är ornitologin, också den en återknytning till det förflutna. Båda föräldrarna var friluftsintresserade, och Kersti Kollberg tillbringade en stor del av sin barndom i skogen, den första tiden i bärmes på pappas rygg.
För några år sedan gick hon en nybörjarkurs i ornitologi.
- Jag var ute och tittade på fåglar varannan helg i två terminer. Visst blev det kallt ibland, men jag lärde mig mycket. Man blir lite knäpp av att vara fågelskådare. Senast jag var på Gotland satt jag över en timme och tittade på ett kungsörnspar som cirklade runt på himlen.

På ännu ett sätt har Kersti Kollberg återvänt till barndomens marker och stenar. Tillsammans med fotograf Björn Ullhagen arbetar hon på en bok om det gamla oljeraffinaderiet på Oljeön, Engelsberg, Västmanland.
- Det är världens äldsta bevarade oljeraffinaderi, grundat på 1870-talet. En helt fantastisk tanke att förlägga det mitt i Bergslagen, och sedan importera olja från Pennsylvania till Stockholm och därifrån via pråmar på Strömsholms kanal till Engelsberg, säger Kersti Kollberg hänfört.

Engagerat tidningsfreak

Det nya huset på Gotland, färska barnbarnet Alfred, kärbon Reza, ett spännande bokprojekt - Kersti Kollberg har mycket att glädjas åt i sitt liv just nu.