Stefan Sjöö är född i Skåne. Pappa var hög militär vilket medförde många flyttar. Stefan Sjöö bodde de första åren i Stockholms innerstad, tillbringade ungdomsåren i Täby och tonåren i Linköping. Så här i backspegeln kan han se att flyttandet hade både för- och nackdelar.
– Negativt var att slitas från kompisar, att tvingas bryta upp från det invanda och trygga. Fördelen var fler vänner och chansen att se olika miljöer.
Redan som tonåring ville han bli egenföretagare, och styra över sin tid och sina engagemang.
– Jag var nog 16 när jag sa till mina föräldrar att jag ville läsa ekonomi och sedan arbeta i många olika bolag. Det verkade tråkigt att jobba på ett och samma ställe hela tiden, säger Stefan Sjöö.
Han gjorde värnplikten vid Lv6 i Göteborg. Valet styrdes av goda förutsättningar att träna badminton under tiden.
Han började spela badminton som tioåring. Storasyster spelade, och ibland följde han med och tittade på. Han provade fotboll, ishockey och handboll, men störst var kärleken till badminton.
Efter 15 månader som kompanibefäl började Stefan Sjöö vid Officershögskolan. Han talar varmt om den goda ledarskapsutbildningen och möjligheterna till fysisk träning.
– Det var lite egoistiskt för jag såg det faktiskt mer som en ledarutbildning än som en militär utbildning. 30 år senare har jag fortfarande nytta av utbildningen, speciellt i samband med gruppsituationer.
Han avbröt dock sin militära karriär och satsade i stället på den ekonomiutbildning han funderade på som 16-åring.
– Att ha mål i livet är viktigt. Det påverkar ens beslut i mycket större omfattning än man själv tror, säger Stefan Sjöö som i samband med utbildningen lärde sig förstå gruppers uppbyggnad.
– Tio likasinnade personer kan aldrig bli en fungerande grupp. Det måste åtminstone finnas en informell ledare och en clown eller lustigkurre i gruppen. En dynamisk grupp är en urkraft överallt, och framför allt på ett företag.
1985 kom han till Uppsala för att läsa ekonomi – och spela badminton. Också nu styrde favoritsporten valet av studieort; vid det här laget hade han nått ”hygglig svensk elitnivå”.
– Fyrisfjädern var en stimulerande miljö och blev ett andra hem. Under tävlingarna fick jag möjlighet att resa och se delar av Europa.
Det var genom klubben han 1990 träffade sin blivande hustru Emma. I dag spelar även parets döttrar Moa och Tilda badminton på elitnivå för Fyrisfjädern.
– De blir väl omhändertagna under träningar och tävlingar.
Han anser att badminton är en av de mest unika sporter som finns, och talar om det sociala runt sporten, om åldersspridningen, om killar och tjejer som tävlar på lika villkor och får möjligheter att resa och umgås.
– Jag tror att det var just det sociala runt sporten som gjorde att jag tidigt fastnade för badminton, säger Stefan Sjöö som själv tog VM-brons för veteraner i badminton 2011 och vann Nordiska mästerskapen samma år.
Efter sin examen 1988 jobbade han en tid på revisionsbyrå i Uppsala innan han förverkligade sin dröm och började som egenföretagare. Just nu arbetar han mycket med bolag som växer och vill utvecklas. Nästan ursäktande säger han att jobbet är ett av hans stora intressen, att han ofta hellre jobbar än kollar en bra film.
– Ett problem med bolag som växer är att ägarna ibland inte inser att de själva kan bli företagets största begränsning. De är kvar i tänket från förr. Och det är svårt att inifrån se att nya strukturer med mellanchefer behövs, säger Stefan Sjöö som sett hur ledare som är ”superduktiga på att hantera fem medarbetare tappar kontrollen totalt när personalstyrkan växer till ett dussin”.