Fransk populärmusik tonar svagt i den stora, ljusa våningen med rejäl takhöjd och hunden Josephine, av rasen dogue de bordeaux, svansar beskäftigt efter medan Staffan Meurling visar runt i sin våning med utsikt mot Slottsbacken, Carolina och Domkyrkan. På väggarna hänger mycket 1800-talskonst.
– Jag är en riktig ekorre och gillar att samla. En tid var det glas, men de senaste tio åren har det blivit 1800-talskonst. Men jag tycker också om modern design som till exempel Jonas Bohlin och Mats Theselius, säger Staffan Meurling, medan vi beundrar ett havslandskap av Marcus Larsson.
Samtidigt hoppar Josephine upp i ett soffhörn där hon ligger intervjun igenom, under knappt hörbara, små snörvlande snarkningar.
Staffan Meurling började sin läkarbana 1970 på infektionskliniken vid Umeå universitetssjukhus och kom sedan till kirurgkliniken på Akademiska sjukhuset.
– Jag var under en period utlånad till barnkirurgen, och där var den trevlige, empatiske Gunnar Grotte chef, han som skapade barnkirurgen i Uppsala för 50 år sedan. Kliniken hade många internationella kontakter, och man fick känslan av att Sverige var väl framme i den medicinska vetenskapen. Det har varit fantastiskt att fått vara med och se utvecklingen.
När Staffan Meurling övergick till barnkirurgiska kliniken på 70-talet överlevde inte barn som hade en födelsevikt under ett kilo. Man hade inte respiratorer och näringslösning till de riktigt små barnen.
– För tio år sedan opererade jag ett barn med en allvarlig missbildning på matstrupen. Barnet vägde inte mer än 400 gram, som ett Bregottpaket.
– Det goda samarbetet med neonatalavdelningen har gjort att vi varit framgångsrika med överlevnaden hos nyfödda här i Uppsala. I dag kan jag se att många så kallade utvecklingsländer är mycket framgångsrika inom medicinsk vård.
Han disputerade på näringslösningar för barn. Efter disputationen forskade han i New York i två år.
På Akademiska sjukhuset intresserade sig Staffan Meurling för bland annat tarmtransplantationer.
– Vi gjorde den tionde i världen. Men tyvärr fick vi inte sjukhusledningens stöd, så verksamheten flyttade över till Sahlgrenska i Göteborg.
2007 kom Staffan Meurling på kollisionskurs med sjukhusledningen och sade upp sig som klinikchef och överläkare. Då skrev alla som var verksamma på en protestlista till stöd för honom, så han fortsatte jobba där ytterligare något år.
För två år sedan drabbades Staffan Meurling av en stroke. Han talar kärleksfullt om sin familj och vänner som gett honom hjälp och stöd och berömmer stroke- och rehabiliteringsvården på Akademiska.
– Jag hade väldig tur i oturen med all den uppbackning jag fick.
Staffan Meurling var stum i en vecka och halvsidesförlamad efter sin stroke, men redan någon månad senare var han tillbaka på jobbet och assisterade vid operationer.
För många Uppsalabor är Staffan Meurling annars mest känd som vaccinationsdoktorn. I 40 år har han drivit en drop in-vaccinationsbyrå i stan.
– Jag startade den tillsammans med en kollega. I dag är vi fem doktorer som jobbar där, bland annat min son Edward. Och där finns också den kunniga sjuksköterskan Eva Agell. Hon är en klippa och en person som jag alltid kan lita på: Vi har jobbat ihop i 40 år.
Staffan Meurling var en av initiativtagarna till Sveriges första privatsjukhus för barn, Barnsjukhuset Martina, som öppnade i Stockholm 2008. Han ingick i sjukhusets styrgrupp och satt med i styrelsen.
– Det var trögt i början och har kostat mer än man kan föreställa sig. Men nu börjar det gå bra. Vi samarbetar nu med en förlossningsklinik och planerar att starta en BVC.
Staffan Meurlings filosofi är att livet är för kort för att man ska ha tråkigt. Han har massor av smultronställen i Uppsala, och nämner gärna platser som Saluhallen, Fyrisbiografen, Hambergs fisk, Fyristorg med sin handel och Actic, där han tränar ett par gånger i veckan.