Mjuk, melodisk 50-talsjazz strömmar dämpat ur högtalarna hemma hos Nils-Gunnar Smith. Han tycker mycket om all slags musik, men just jazz är han extra svag för. Nils-Gunnar Smith är född i Visby.
Hans pappa arbetade på Posten och mamma skötte hem och barn. När han var sju år lämnade familjen ön och flyttade till Kalmar, där också mamma började vid Posten.
– Jag gick första klass därnere, och minns att fröken hade svårt att förstå vad jag sa, säger Nils-Gunnar Smith. Han var tidigt intresserad av att läsa, och bar hem travar med böcker från biblioteket. Välfyllda bokhyllor i vardagsrummet skvallrar om att läsandet följt honom genom livet.
– Redan då var jag intresserat av psykologiböcker. Jag tycker det är jätteintressant och viktigt med personlig utveckling. Själv har jag ägnat mig en del åt frigörande andning på Wäxthuset Wäddö, säger Nils-Gunnar Smith.
Som ung engagerade han sig också i scouterna. Han har i hela sitt liv föredragit att vara ute på fältet framför att sitta på ett kontor. Efter studenten från handelsgymnasiet i Kalmar gick han reservofficersutbildning och gjorde militärtjänst på A7 på Gotland.
– Jag hade skrivit på för att bli officersaspirant, men hoppade av,
Han fick på 60-talet anställning som sparbanksrevisor vid Sparbankernas revisionsbyrå på Gotland, med Sveriges minsta sparbank i Kräklinge som kund. Sedan fortsatte han karriären med jobb på De badande vännernas sparbank DBV. Nils-Gunnar Smith hade under 70- och 80-talet olika poster inom Sparbanken, bland annat för Sparbanksföreningen och Kronobergs Sparbank.
– Det var en kul tid, och det hände mycket. Bland annat sjösattes Minutenautomaterna då.
Men så bestämde han sig en dag för att göra något helt annat. Ända sedan han var barn hade han hört talas om Afrika. Hans morfar och mormor bodde i början av 1900-talet i Belgiska Kongo, och hon berättade ofta om Afrika.
– Det lockade mig. Jag tror att berättelserna om Afrika levde kvar i mitt undermedvetna.
Så han kontaktade Kooperationens rörelse Utan gränser, tog tjänstledigt och jobbade i stället som mikrofinansrådgivare i Zambia. Där arbetade han i tre år med att starta små sparbanker.
– Det var en fantastisk känsla att komma ut i byarna och möta kvinnorna. De var enormt stolta för att de ägde sin bank och hade egna projekt – det var ju mest kvinnor som fick krediterna. De flesta ville bli behandlade likvärdigt och föredrog därför ett lån framför en gåva. Och de är väldigt duktiga på att betala tillbaka.
Under åren i Afrika bytte hans gamla arbetsgivare namn till Sparbanken Sverige och skickade ett fax om att han inte hade jobbet kvar.
– Sedan hade jag sådan tur att jag 1997 fick en tjänst som mikrofinansrådgivare vid Lutherhjälpen, Svenska kyrkans internationella avdelning, säger Nils-Gunnar Smith. Han flyttade till Uppsala, och började arbeta i Zimbabwe, där han startade sparbanker som organiserade och administrerade småkrediter. Men det han minns mest är människorna:
– De var så fantastiska! Överallt fanns skrattet, trots att de hade det jobbigt.
Han kom hem igen i mitten av 90-talet, och slogs genast av hur kverulantiska människor var.
– De klagade över hur eländigt det var i Sverige medan de körde omkring i dyra bilar och bodde i fina hus. Innan jag åkte till Zambia hade jag gått en Sidakurs för att förbereda mig. Men att komma hem hade jag inte fått någon utbildning i.
Han har sedan fortsatt arbeta som mikrofinansrådgivare åt mikrofinansbanken Eclof International, med valspråket Investing in human dignity. Han sitter i styrelsen som har huvudkontor i Genève.
På fritiden reser han mycket, läser, och uppskattar högt och rent att vara farfar-morfar.´
– Eftersom jag inte träffade min morfar och farfar så försöker jag kompensera genom att vara en bra sådan själv. Jag tycker att det är speciellt underbart att umgås med barnbarnen ett i taget.