Ambulansförare är en yrkesgrupp som sällan får någon feedback. De patienter som färdas med dem är sällan i det skick att de kan tacka den personal som i flera fall räddat deras liv. Erik Strandqvist har dock fått ett djupt tack av en av sina patienter.
När Erik Strandqvist jobbade i ambulans i Stockholmstrakten fick han med hjälp av en defibrillator i gång hjärtat på en yngre man som drabbats av hjärtinfarkt.
– Han fick hjärtstillestånd men jag fick fart på hjärtat. Några veckor senare får jag en annan patient på nästan samma adress. Då kommer den här förste mannen fram till mig och säger att han vill tacka mig för att jag räddat hans liv. ”Tack vare dig får jag se mina barn växa upp”, sa han.
Erik Strandqvist tillbringade sina första fem år på Blixtgatan i Uppsala, innan familjen 1987 flyttade till nybyggda Nyby gård.
– Det var liv och rörelse där på den tiden, med mycket butiker och många aktiviteter. Det bodde många barn i området, minns Erik Strandqvist.
Han gick i Fredrika Bremer-skolan i Nyby, var sportintresserad och spelade innebandy och fotboll för Gusk.
Erik Strandqvist var bara 15 år när han började som fotbollsdomare, och han dömde senare i livet matcher i division 1. Efter en tid började han även att döma innebandymatcher. Fortfarande minns han sin första match som domare, mest för att han av gammal vana hade satt på sig benskydd.
– Jag började som domare både för att jag tyckte att det verkade kul och för att det var betalt. Domartiden var en kul period i livet, säger Erik Strandqvist.
Vad gäller yrkesfunderingar visste han redan tidigt att han ville jobba inom ambulanssjukvården.
– Lite grann trodde jag att det skulle vara häftigt och spännande med blåljus och sirener. Men det var det inte, säger han med eftertryck.
Efter omvårdnadslinjen på gymnasiet gick Erik Strandqvist sjuksköterskeutbildningen med specialisering på ambulanssjukvård, och tog sedan en magisterexamen. Direkt efter det arbetade han som sjuksköterska vid urologen på Akademiska sjukhuset i Uppsala ett år för att få erfarenhet.
Därefter började Erik Strandqvist arbeta för det privata företaget Sirius Humanum i Stockholm.
– Det var kul att pröva något nytt. Lönerna där var bättre, och jag hade mycket sammanhängande ledighet efter att ha jobbat dygnspass.
Erik Strandqvist blir allvarlig när han berättar om hur starkt jobbet inom ambulanssjukvården påverkat honom. Han har bland annat upplevt barns dödsfall. Han minns särskilt ett fall där den som avlidit var i samma ålder som hans egen son.
– Efter det lärde jag mig att uppskatta det jag har, och att inte gnälla över småsaker. Jag tänker på ett helt annat sätt. I dag är det än mer viktigt för mig att ta hand om mina nära. Jobbet som ambulanssjuksköterska har gjort mig ödmjuk och lugn. Jag vill inte vara ovän med någon och är motsatsen till långsint.
Efter 4,5 år i ambulans började han jobba som säljare av operationsinstrument. Kunderna var olika sjukhus, och kundkontakterna var oftast upparbetade.
– Jag kände att jag ville göra något helt annat, säger Erik Strandqvist.
I februari i år började han jobba på ett nytt jobb, hos Maquet Nordic AB i Solna, där han arbetar som produktspecialist för kardiovaskulära produkter. I samma veva köpte familjen hus i Alsike, och arbetet med det håller honom sysselsatt under alla lediga stunder.
– Det är målning och tapetsering, och grejer hela tiden, men jag tycker om att pyssla med huset. Jag gillar att vara tillsammans med familjen. Mina nära och kära är viktiga för mig, speciellt nu eftersom jag reser en del i tjänsten, säger Erik Strandqvist.