Erik Landfeldt går till historien som den första manliga logoped som utexaminerats vid Uppsala universitet. Vi träffas en regnig eftermiddag när han kommit från jobbet på Pilskolan i Uppsala. Där har han språkligt ansvar för barn med språkstörningar, gör utredningar, behandlingar och sätter in åtgärder.
– Det är ett roligt och annorlunda sätt att jobba som logoped. Många kolleger arbetar ju på sjukhus och kliniker. Jag får möjlighet att se barnen hela dagen i olika miljöer. Det är stimulerande, och man får ett helt annat band till dem.
Erik Landfeldt är uppvuxen i Svartbäcken, och gick först i Domarringens skola och sedan fotbollsklass i Gränby. Under pojkåren provade han en massa sporter, basket, volleyboll, handboll, innebandy och judo, men fotbollen var ändå alltid nummer ett.
– Flera i laget sökte till Gränby, och det kändes så klart kul att få spela fotboll på skoltid.
Förutom fotboll ägnade han fritiden åt att läsa.
– En särskilt stark läsupplevelse var James Fenimore Coopers Den siste mohikanen. Jag minns hur förkrossad jag var över bokens slut. Att kunna gå upp så pass mycket i en handling är något jag kan sakna i dag, säger Erik Landfeldt, och reser sig för att uppfylla dotterns begäran om en till pepparkaka.
På gymnasiet läste han sam-ek vid Linnéskolan, pluggade datasystemvetenskap och jobbade som elevassistent på olika skolor och fritids i Uppsala.
Han spelade fotboll för Gusk och senare med Danmarks IF, Gamlis FF och FF Citykamraterna. I dag har Erik Landfeldt slutat med fotbollen, dels på grund av för många skador, dels för att han tröttnade på alla fasta tider.
– Ja, tänk själv. Sedan fem-sexårsåldern har jag tränat fyra fem dagar i veckan och spelat match i helgerna. Sedan jag fick Elsa känner jag att det finns annat att fylla kvällar och helger med, säger Erik Landfeldt. Intresset för fotboll finns dock kvar, och han tittar gärna på fotboll på tv, speciellt om favoritlaget Fulham FC spelar.
Han läste historia på universitetet och hade tankar på att bli lärare i svenska och historia.
– Jag kom in, men började aldrig. Det kändes inte rätt, säger Erik Landfeldt som i universitetskatalogens kursutbud hittade logopedutbildningen, efter att ha jobbat ett och ett halvt år som lastare på Arlanda.
– Det är ju exakt det här jag vill jobba med, att hjälpa människor, både barn och vuxna, på ett konkret sätt, tänkte jag. Utbildningen lockade också med sina inslag av medicin, lingvistik och psykologi.
Erik Landfeldt kom inte in i Stockholm men väl i Uppsala, på den andra logopedkursen som universitetet startat. Under studieåren arbetade han på Luthagens livs. Sista terminen såg han att dåvarande Parkskolan/Språklådan, numera Pilskolan, sökte en logoped. Erik Landfeldt sökte och fick tjänsten.
– Det var skönt att veta att ett jobb väntade efter utbildningen, och skönt att slippa pendla till Stockholm som många av mina kursare gör i dag.
Förutom familjen är flugfiske Erik Landfeldts stora intresse och passion. Han reser till fjällen minst en gång om året för att utforska nya fiskevatten antingen ensam, eller med kamrater, och berättar om ett riktigt äventyr: helikopter till Arjeplogfjällen och sedan en veckas fiskande och vandrande med tre kompisar.
– Jag blev intresserad som barn, när min pappa som tog mig med på fiske. Jag har alltid gillat fiske med kombinationen av naturupplevelse och spänning.
När Erik Landfeldt tog sin examen 2010 fick han ett presentkort på deltagande i Lidingöloppet. Sedan dess har han ägnat sig åt långdistanslöpning. Sitt första Lidingölopp sprang han på under tre timmar.
– Jag tycker det är kul med långa distanser och tänker springa Stockholmsmaran nästa år.