Dagens jubilar ”Karro” Johansson är född och uppvuxen i Gottsunda. Familjen bodde först på August Södermans väg och flyttade till Peterson-Bergers väg när hon var knappt ett år. Där bodde hon ända tills hon flyttade hemifrån.
– Det bodde många barnfamiljer i området. Vi barn var ute mycket, lekte på gårdarna, vi cyklade och spelade basket.
”Karro” Johansson började läsa böcker tidigt, och än i dag läser hon mycket, helst svenska deckarförfattare som Camilla Läckberg och Viveca Sten.
– Mamma är lärare, och hon uppmuntrade läsning. Vi hade mycket högläsning hemma, och vi barn fick alltid böcker i julklapp och födelsedagspresent, säger ”Karro” Johansson, som gick Stenhammarskolan, Rosendalsskolan och Valsätraskolan innan det var dags att börja fundera på framtiden.
Först tänkte hon följa i storasysters fotspår och utbilda sig till undersköterska. Men efter att ha sommarjobbat på en förskola tänkte hon om, och utbildade sig till barnskötare på Komvux. Hennes första arbete var inom psykiatrin, på ett boende för psykiskt funktionshindrade i Valsätra. Efter att ha arbetat där nästan ett år kom hon in på barnskötarprogrammet.
– Under studietiden arbetade jag extra på boendet. Jag var färdig barnskötare i december 2003, och lite drygt två månader senare födde jag mitt första barn, säger ”Karro” Johansson, som då var bosatt i Björklinge med sin familj.
Hon säger frankt att orten inte var någon höjdare.
– Det fanns absolut inget att göra där.
Även under föräldraledigheten arbetade hon ibland extra på boendet. Sommaren 2004 flyttade familjen tillbaka till Uppsala och Gottsunda.
– Jag hade verkligen längtat hem, särskilt som jag hade familjen och många kompisar kvar där.
I samband med den äldsta dotterns födelse föddes också hennes tankar på att bli barnmorska.
– Det kändes som ett så häftigt jobb!
När yngsta dottern var sju månader började hon läsa omvårdnadsprogrammet på distans. Därefter läste hon in alla kärnämnen och sökte till sjuksköterskeskolan – hela tiden i akt och mening att bli barnmorska. Hennes start vid sjuksköterskeskolan var dramatisk:
– Jag hade kommit på 20:e reservplats och helt ställt in mig på att göra högskoleprovet och försöka igen nästa termin. När två dagar av kursen hade gått ringde de och sa att jag kommit in på reservplats. Jag blev överlycklig, hoppade upp och ner och bara skrek av glädje men det kändes kaotiskt i början av kursen eftersom jag var efter de andra från start. Det bidrog förstås till min stress. Jag hade till och med tankar på att hoppa av.
Efter en tids studier kom dock strukturen, och därmed lugnet.
– Det var roligt att plugga, och roligt med klasskamrater. Jag kommer att sakna den gemenskapen.
Med jobb, studier och familj har hon inte mycket tid över, men hon försöker träna, gärna på Friskis & Svettis i Ultuna, antingen på gym eller så kör hon ett corepass. Att umgås med släkt och vänner är också viktigt, svärföräldrar och syskon med familjer bor alla i eller strax utanför Uppsala.
”Karro” Johansson är nu i slutet av studierna, och arbetar med en C-uppsats som handlar om observationer och journalgranskningar, ett steg i att kvalitetssäkra läkemedelshantering. I studien observerar man sjuksköterskors beteenden när de delar ut läkemedel på avdelningen.
– Vi har bland annat sett att id-kontrollen är väldigt dålig. Fast det klart, om man vet att Andersson i sal 18 ska ha ett visst läkemedel känns det kanske lite överdrivet att fråga om hans personnummer fyra gånger om dagen, säger ”Karro” Johansson, vars första jobb som sjuksköterska kommer att bli på Akademiska sjukhuset under sommaren.
Hon tänker jobba ett par år som sjuksköterska för att skaffa sig erfarenhet, och sedan, sedan ska hon läsa vidare till barnmorska.
– Så ser i alla fall planen ut. Före 35 ska jag vara barnmorska, och då ska jag redan ha hunnit förlösa 40 bebisar inom barnmorskeprogrammet, säger ”Karro” Johansson bestämt.