En hel del, ska det visa sig. Förutom uppdragen i Musikaliska Akademien och Värmländska Akademien är Håkan Hagegård en efterfrågad pedagog med elever över hela jordklotet.
Förutom sitt eget projekt Singers Studio så undervisar han i sång på tre kontinenter, i Minnesota, i Italien, och på Nya Zealand dit han lockats av sin vän och kollega Kiri Te Kanawa. Det är sådant han vill ägna sig åt nu, att använda sina kunskaper och erfarenheter till att hjälpa ungdomar med en bra start i artistlivet.
Hans egen debut skedde redan 1968, när Stockholmsoperan anställde honom mitt under pågående utbildning på Kungliga Musikhögskolan. Det stora genombrottet kom dock när han stal showen som Papageno i Ingmar Bergmans påkostade uppsättning av ”Trollflöjten” 1975. En föreställning som för övrigt finns tillgänglig i SVT:s Öppet arkiv från och med den 27 december.
Sedan dess har Håkan Hagegård sjungit på de största opera- och konserthusen i världen, spelat in Grammybelönade skivor och flera gånger fått urpremiera nyskriven musik av internationellt kända kompositörer som John Corigliano, Karl Birger Blomdahl och Dominick Argento.
Den senare skrev ”Andréexpeditionen” speciellt för Håkan Hagegårds röst, naturligtvis en upplevelse utöver det vanliga för en sångare.
– Det känns väldigt speciellt. När man dessutom har kompositören levande så kan man ju faktiskt jobba tillsammans.
Det kan man inte med Mozart.
– Nej, när det gäller Mozart, då får man forska sig fram. Jag kommer ihåg när han blev kompis med mig, det var när jag genom en dirigent fick möjlighet att träffa Peter Shaffer som skrev filmen ”Amadeus”.
Hagegård och Shaffer satt i tre timmar och pratade om Mozarts brev till sin pappa, som Shaffer alltså hade memorerat och kunde citera obehindrat ur.
– Då kom jag helt plötsligt så nära Mozart att jag kände, han är ju i rummet. Han tycker att det är okej att jag framför hans musik. Och kan man komma dithän med de skapande människorna - då är det bra.
Den sortens musikaliska möten är en del av det som har berikat Håkan Hagegårds långa karriär. Samtidigt talar han om ”ups and downs”, och att framgången har ett pris. Det är svårt att lyckas både på det professionella och det personliga planet, och han anser att framgångarna egentligen kom för tidigt, innan han hade mognaden.
Ändå skulle han inte göra något annorlunda om han fick chansen.
– Det är fantastiska saker jag har fått vara med om. Jag har fått jobba med oerhört skickliga människor. På det viset känner jag mig väldigt lyckligt lottad. Jag kan inte blicka tillbaka och tänka att jag kunde leva om mitt liv och få det bättre, säger han. Jag säger till mina barn att om jag skulle dö så ska de absolut inte sörja mig. För jag har haft det mest fantastiska liv som har funnits. De kan få sakna mig litegrann. Men inte sörja.
Malin Eijde/TT