Vi träffar Fredrik von Arnold i tingsrättens lokaler på Kungsgatan. Hit flyttade man i maj 1974, samma dag som den 25-årige notarien Fredrik von Arnold kom till tingsrätten.
– Jag har tillbringat halva min yrkesverksamma tid här, konstaterar han 40 år senare.
Han har under åren varit borta i perioder, men varje gång kommit tillbaka och har hunnit ha i princip varenda roll en jurist kan ha på en tingsrätt: Notarie, tingsfiskal, rådman, chefsrådman och de senaste fyra åren lagman.
– Det har varit intensiva år. Men roliga och intressanta, säger han om de senaste fyra åren.
Som lagman är man chef och har det högsta ansvaret för tingsrätten. Med det följer ett personalansvar och kontakter med andra myndigheter och med medier. Samtidigt är lagmannen en av tingsrättens domare.
– När det gäller tvistemål sitter jag ordförande i en huvudförhandling varannan vecka och när det gäller brottmål förväntas jag döma i större uppmärksammade mål, berättar han.
Två exempel på sådana rättegångar som Fredrik von Arnold har dömt i är den efter mordet i Östhammar i januari och den mot det polisbefäl som beordrade öppnandet av Hjulstabron förra året, när två unga män på flykt undan polisen förolyckades.
En annan tuff utmaning för honom har varit rekryteringen av ny personal, inte minst sedan flera av de sekreterare som fanns vid tingsrätten redan när han kom 1974 har gått i pension.
– Det är ju inte alldeles snutet ur näsan att ersätta personer med 40 års erfarenhet. Men vi har haft mycket goda sökande, säger han.
Mycket har hunnit hända på Uppsala tingsrätt under 40 år. Kontorsarbetet har givetvis förändrats radikalt på grund av teknikutvecklingen och på domarsidan har könsbalansen förändrats. För 40 år sedan fanns ingen ordinarie domare som var kvinna. I dag är hälften av de ordinarie domarna och en majoritet av fiskalerna och notarierna kvinnor. Även på brottssidan finns förändringar.
– Det är färre som erkänner i dag, och så är det större härvor. Sedan är mitt intryck, även om jag inte har något statistiskt stöd för det, att våldsbrottsligheten har blivit allvarligare, säger Fredrik von Arnold.
Till de perioder han har varit borta från tingsrätten hör de fem år han jobbade hos Justitieombudsmannen (JO) och de fem år han jobbade på justitiedepartementet. Fredrik von Arnold har parallellt med juridiken även varit reservofficer, något som bidrog till att han utsågs till huvudsekreterare i den så kallade Neutralitetskommissionen i början på 1990-talet. Uppgiften var att utreda Sveriges samarbete med väst under en period av kalla kriget fram till 1969.
– Det var mycket omfattande och väldigt intressant. Vi gick igenom gigantiska mängder hemligstämplat material och intervjuade ett stort antal personer. Vi besökte även arkiv i USA och Storbritannien, berättar han.
Erfarenheten från Neutralitetskommissionen gjorde att Fredrik von Arnold några år senare fick samma roll när Säkerhetstjänstkommissionen, även kallad Sanningskommissionen, skulle gå igenom hur svensk säkerhetstjänst arbetat med bland annat åsiktsregistering av kommunister.
– Den påminde på många sätt om den tidigare utredningen. Men här kändes det mer som att vi nådde en slutpunkt. Den andra utredningen blev mer som en startpunkt, säger han.
Om ett år tänker Fredrik von Arnold gå i pension. På frågan om han, som många pensionerade domare gör, kan tänka sig att frilansa som domare svarar han att det inte alls är omöjligt. Annars har han planer på att åter bli universitetsstudent.
– Jag ska skulle vilja läsa religionskunskap, konsthistoria och litteraturhistoria, säger han.