Vi slår oss ned i läshörnan i lägenheten i centrala Uppsala. Där har de har var sin läsfåtölj intill varandra, Gunnel Arrbäck och hennes man, och för hennes egen del är det just nu Alice Munros novellsamling ”Too much happiness” (För mycket lycka) som gäller. Men det är inte tal om att sitta och läsa böcker hela dagarna för Gunnel Arrbäck, som har varit pensionär sedan 2007.
– Jag har massor att göra, som alla pensionärer har nuförtiden, säger hon.
Det färskaste engagemanget är i Röda korset, dit hon värvades som vice ordförande i Uppsalakretsen för något år sedan. Hon jobbar bland annat som kontaktansvarig för flyktinggruppen som hjälper familjer att försöka återförenas.
– Vi jobbar i samarbete med Migrationsverket och vi har många unga juriststuderande som jobbar med det här. Arbetet går ganska bra, faktiskt.
Betydligt äldre är engagemanget i kvinnonätverket Zonta, Gunnel Arrbäck var den första presidenten i den yngsta av Uppsalas två klubbar när den bildades för 25 år sedan. De jobbar för kvinnors lika rätt och ställning i världen.
– Vi har senast stöttat ett projekt i Afrika där man försöker förhindra att HIV överförs från mödrar till foster. Vi har också ett projekt i Mellanamerika som ska leda till att det ska bli säkrare för unga kvinnor att gå ut på kvällarna och även ett projekt som går ut på att flickor i Afghanistan ska få lära sig att läsa och gå i skolan.
Det tredje tunga uppdraget är det i Upsala Nya Tidnings styrelse och som styrelseledamot i förvaltningsbolaget för den stiftelse som numera äger halva Upsala Nya Tidning och en femtedel av den stora mediekoncernen NTM.
Förutom de tre tunga uppdragen är hon även involverad i några föreningar i Stockholm.
– Och så umgås jag med goda vänner och tittar en del på film förstås, säger hon.
26 år som direktör för Statens biografbyrå har inte avskräckt henne från filmens värld. Byrån, som lades ned 2010, hade hand om filmcensuren i Sverige.
– Jag jobbade halva tiden med administration och halva tiden var jag aktiv filmcensor. Jag har alltid älskat film och den känslan finns kvar.
En film som hon minns extra mycket är den kanadensiska filmen Death Weekend, som granskades och stoppades vid sex tillfällen under 70- och 80-talen. Filmen handlar om ett par som tillbringar en helg i ett avskilt hus och som attackeras av en grupp män. Mannen dödas, men kvinnan undkommer och börjar sedan döda de attackerande männen en efter en.
– Jag tyckte bättre och bättre om den för varje gång jag såg den och av alla förbjudna filmer är det den jag tycker bäst om, säger Gunnel Arrbäck som också hade en debatt med Jan Guillou i Aftonbladet om filmen.
– Han tyckte att vårt beslut var politiskt och jämförde kvinnan med ett litet land som gör uppror mot ett starkare. Det blev en ganska rolig debatt.
Politiskt har det alltid varit Folkpartiet som gäller för Gunnel Arrbäck. Fadern var aktiv folkpartist och själv engagerade hon sig som 15-åring i ungdomsförbundet FPU i Västerås. I Uppsala var hon aktiv i kårpolitiken det stormiga året 1968, som dock inte märktes lika mycket i Uppsala som på andra håll i landet.
– Universitetets traditioner är starka här och de som ville ha förändringar var aldrig så många.
Gunnel Arrbäck blev sedan kommunpolitiker och åren 1977-1981 var hon kommunalråd. 1981 gifte hon sig med centerpartisten Roland Agius, men ingen av dem har lyckats övertyga den andra om att byta parti. De har numera inga aktiva roller inom politiken, men har engagemanget för sina respektive partier kvar.
– Vi befinner oss båda i kulisserna och ger lite goda råd hit och dit, säger hon.