NĂ€r man trĂ€ffar dagens jubilar pĂ„ nĂ„gon av stadens gator blir det lĂ€tt sĂ„ att man talas vid en stund. Ăr man sjĂ€lv pratglad Ă€r risken överhĂ€ngande att det blir en ganska lĂ„ng tid. SĂ„ nĂ€r jag nĂ„gra dagar före intervjun trĂ€ffade Lars Sund pĂ„ Dombron antydde jag att det kunde bli en hel del att prata om. Han svarade dĂ„: âMin kommande bok lĂ€r du fĂ„ svĂ„rt att fĂ„ ur mig sĂ„ mycket om, men jag kan gĂ€rna prata om dagstidningens prekĂ€ra situation.â
Sedan pratade vi under intervjun om vÀldigt mycket, sÄ det var nÀra vi glömde bort tidningarna. Men det kommer.
Lars Sund Ă€r född i Jakobstad i Finland, och man fĂ„r raskt en kortfattad redogörelse för stadens historia, bland annat att âJakobâ i stadens namn kommer frĂ„n Jakob De la Gardie.
â Han kallades Late Jakob av sina underlydande. Han hann till exempel inte med att grunda staden under sin livstid, sĂ„ det blev hans Ă€nka Ebba Brahe, som gjorde det i stĂ€llet.
I Jakobstad gick Lars Sund i skola och tog, för ganska precis 40 Är sedan, studenten dÀr.
â Min mamma var posttjĂ€nsteman och min pappa var bilmontör, hĂ€r i Sverige motsvarar titeln bilreparatör SĂ„ min bakgrund Ă€r inte helt och hĂ„llet proletĂ€r, men inte sĂ„ lĂ„ngt dĂ€rifrĂ„n. Jag har inga syskon. Det var nog tur, för det hade de nog inte klarat, lĂ€gger han till för att fullstĂ€ndiga familjebilden.
Naturintresset, dĂ€r fĂ„gelintresset funnits med sedan 10â12-Ă„rsĂ„ldern, fick sĂ€kert hjĂ€lp av vistelserna i sommarstugan, som pappan byggt sjĂ€lv utanför Jakobstad.
â Jakobstadstrakten var Finlands sommarstugetĂ€taste omrĂ„de. SĂ„ havet har alltid betytt mycket för mig â och FyrisĂ„n Ă€r inget bra substitut, suckar han knappt hörbart.
Hösten 1973 började han studera vid Ă
bo Akademi och lĂ€ste humaniora, nĂ€rmare bestĂ€mt engelska, svenska och litteraturhistoria. Han klargör att det finns tvĂ„ universitet i Ă
bo, svensksprĂ„kiga Ă
bo Akademi och finsksprĂ„kiga Turun yliopisto (Ă
bo universitet). Dessutom finns det en handelshögskola.
Under studieÄren författardebuterade han 1974 med en diktsamling, och den första romanen kom Äret efter. Samtidigt hade han gjort sina första lÀrospÄn som journalist.
â Mitt första sommarjobb fick jag pĂ„ Jakobstadstidningen. DĂ€r lĂ€rde jag mig grunderna av de Ă€ldre journalisterna dĂ€r. DĂ„ fanns det bĂ„de hĂ€ngslen och livrem för skribenterna, bĂ„de korrekturlĂ€sareoch redigerare som lĂ€ste texterna.
Eftersom personalstyrkan var liten fick han snart göra âriktigaâ jobb.
â Jag fick tidigt ta hand om onsdagskappseglingarna, för dĂ€r visste jag i alla fall vad jag talade om, gammal sjöscout som jag var.
1979 kom han till Sverige och Uppsala och ett sommarvikariat pÄ Upsala Nya Tidning. PÄ hösten fick han sedan en deltidsanstÀllning dÀr. PÄ UNT blev han kvar tills han 2000 fick ett femÄrigt statligt finlÀndskt konstnÀrsstipendium.
Trots att han lĂ€mnat tidningsvĂ€rlden Ă€r han fortfarande engagerad i frĂ„gan om dagspressens âprekĂ€ra situationâ.
â Den managementstil som rĂ„der pĂ„ tidningar i bĂ„de Sverige och Finland Ă€r jag rĂ€dd har pĂ„skyndat utvecklingen, dĂ€r dagstidningarna förlorat bĂ„de lĂ€sare och annonsörer till nĂ€tet.
Egentligen har man ju tidningen till att fĂ„ reda pĂ„ vad de sade pĂ„ Rapport i gĂ„r kvĂ€ll, sĂ€ger han och tycker att det finns allt mindre âlĂ€sningâ, fördjupande artiklar, i papperstidningarna, ett ord han för övrigt tycker illa om.
â Man har haft lite för brĂ„ttom att sĂ„ga av grenen man sitter pĂ„, sammanfattar han.
Trots sina mĂ„nga Ă„r i Sverige Ă€r han i sjĂ€l och hjĂ€rta finlĂ€ndare och hĂ„ller sjĂ€lvklart pĂ„ âLejonenâ, nĂ€r Tre Kronor möter Finland i ishockey. Och de flesta av hans böcker har ocksĂ„ handlingen huvudsakligen förlagd till Finland.
â Den enda bok som riktigt utspelar sig i Sverige Ă€r fĂ„gelboken, sĂ€ger Lars Sund om En morgontrött fĂ„gelskĂ„dares bekĂ€nnelser, frĂ„n 2010, en samling essĂ€er om hans möten med fĂ„glar.
Som han förutskickade blir det inte mycket talat om hans kommande bok.
â Det ska förhoppningsvis bli en ny roman, som lika förhoppningsvis skall komma ut nĂ€sta Ă„r.