– Påminn mig inte, säger Danielsson med ett skratt när UNT når honom på telefon i Zürich och frågar hur det känns att fylla 30 år.
Han bor strax utanför Zürich tillsammans med fästmön Anna-Karin och barnen Elliot och Leonie. Det är tjugo minuters bilresa till hemmaarenan där Rapperswil spelar sina matcher.
Utsikten från familjens bostad högt ovanför Zürichsjön är magnifik.
– Vi trivs väldigt bra här nere och jag hoppas att vi blir kvar ett tag till, säger Danielsson, som därmed gör supportrarna hemma i Sverige besvikna.
I Uppsala är det många som hoppas att Nicklas Danielsson ska göra en ”Janne Claesson” och komma hem till Uppsala och spela med Almtuna när karriären är på topp.
– Man ska aldrig säga aldrig, men målet är att spela utomlands några år till. Jag känner att jag har många år kvar på den här nivån och tycker att det fortfarande är jättekul att spela hockey.
Danielsson föddes i Uppsala 7 december 1984. Han växte upp i Bergsbrunna och Årsta och flyttade som femtonåring till Västerås för att studera på ishockeygymnasiet. I unga år fick han ständigt fajtas med äldre killar eftersom han är född så sent på året.
När Danielsson var liten var det inte bara ishockey på menyn. Han spelade bandy, fotboll och tennis innan det blev en allvarligare satsning på hockeyn.
Ishockeykarriären gick snabbt framåt och han hamnade i den klassiska klubben Brynäs från Gävle. Som 18–19-åring spelade han 26 elitseriematcher med Brynäs.
Efter den framgångsrika säsongen 2011/2012, när han gjorde 52 poäng för Modo i elitserien, kom anbuden från internationella toppklubbar. Att flytta utomlands lockade och nu har familjen alltså bosatt sig i Schweiz där han spelar för Rapperwil tillsammans med bland andra svenskarna Johan Fransson, Mikael Johansson och Niklas Persson.
Nicklas Danielsson har spelat tillsammans med många kända hockeyprofiler. Jättebacken Zdeno Chara, med åtskilliga NHL-säsonger på meritlistan, är en av dem. Marcus Ragnarsson, numera assisterande tränare i Almtuna, är en annan toppspelare som Danielsson själv nämner när han ombeds att plocka fram några av de bästa spelarna han spelat med.
Danielssons sportsliga höjdpunkt under karriären är glasklar: VM-guldet i Sverige 2013.
– Det finns ingenting som kommer i närheten av det. Att få vinna VM på hemmaplan och bli firad i Kungsträdgården. Det var stort.
Det finns bara en sak som slår VM-guldet.
– När barnen föddes. Det är de största ögonblicken i mitt liv.
Nu ska Elliot snart börja på ett internationellt dagis i Schweiz. Där är det engelska som är huvudspråket. Annars är det tyska som gäller i den här delen av Schweiz.
– Jag förstår ganska mycket tyska, men det är svårare att delta i någon diskussion. Det blir lite blandat, säger Danielsson.
Födelsedagen kommer att bli lugn. Inget stort firande – i alla fall enligt Nicklas Danielsson själv. Möjligen planeras det något utan hans vetskap.
– Men det tror jag inte. Killarna i laget vet nog inte ens att jag fyller år.
Men fästmön Anna-Karin kanske har något på gång?
– Nja … Det borde jag veta i så fall. Min egen födelsedag brukar vi inte fira det på sättet, men nu när det är 30 så kanske det blir någonting.
På födelsedagen lär det inte bli något stort firande eftersom ishockeylaget har bortamatch.
– Jag får väl fira med att vinna, säger Danielsson med ett skratt.