Sverigestugan flög över grantopparna till Haga handel och Charlotta Due. Drakarna flyger däremot inte, de tillverkas i hennes ateljé i det som var salen i familjens hus som tidigare inrymt såväl handelsbod som bostad för maken Gunnars anfäder.
Planen är att ateljén ska flyttas ut i Sverigestugan när alla delar av den tilläggsisolerats. Det blir den när tiden så medger, för Charlotta Due, känd som Suss för familj och vänner, är upptagen med annat. Livet, till exempel. I livet ingår naturligtvis Gunnar, barnen Hedda och Rasmus, samt snart 16-åriga taxen Loke och tre katter.
– Gunnar är mitt bästa arkeologiska fynd! Säger Charlotta, och skrattar.
Hon skrattar gärna och ofta. Inte bara när hon berättar om hur hon träffade Gunnar under en arkeologisk utgrävning som de båda arbetade vid i England 1985. Hon skrattar även när hon berättar om det tog 38 timmar när dotterns kulle födas medan sonen, tre år senare, kom i expressfart. Närmare bestämt föddes han i familjens minibuss vid rödljusen i Rickomberga:
– Vi trodde vi hade gott om tid. Gunnar bröt mot alla trafikregler som fanns på väg in till BB. Mitt i smärta och kaos var jag märkligt rationell och drog med ena handen fram en kudde för barnet att landa på, och med den andra en kofta att svepa om babyn.
Minibussen står kvar bakom hörnet på huset i Långtora, omöjlig att göra sig av med.
På gårdsplanen står också Austin Metro-bilen familjen köpte i London 2010 när Eyafjallajökull stoppat all flygtrafik och Charlotta måste hem till cellgiftsbehandling efter canceroperationen.
När hon berättar om cancersvulsten hon upptäckte i ett bröst 2009, om behandlingarna och om hur hon nu går på regelbundna kontroller, skrattar hon inte:
– Jag säger inte att jag är frisk, jag vet att det kan komma tillbaka. Men jag tänker inte så mycket på det.
Just nu tänker hon i stället på veckokursen i botaniskt måleri i Wales som hon kommer att vara på då hon fyller år.
– Firar gör vi när jag kommer hem. Då vill jag ha ett kak- och tårtbord som i Norge! Min storebror lever i Norge sedan många år och har lärt oss att där tar alla gäster med sig något till ett gemensamt jättestort kak- och tårtbord vid bemärkelsedagar, säger Charlotta Due.
Brodern är konstnär som pappa Christian Due, känd Uppsala-grafiker som lämnat en konstnärlig ådra till barnen:
– Mamma var bibliotekarie och våra föräldrar drog med oss fyra syskon på många resor till Europas katedraler och museer när vi var barn. En fantastisk, humanistisk fostran som jag är djupt tacksam för.
Charlotta har fortsatt den humanistiska vägen, från gamla Skrapan till universiteten först i Uppsala sedan i Lund. Studier i egyptologi, arkeologi, konsthistoria, historia, antikens kultur- och samhällsliv … och sedan barnen fötts, en utbildning till arkivarie.
– Jag är inte en av de där lyckade, framgångsrika människorna. Jag har gjort det jag varit intresserad av. En C- och D-uppsats om vatten- och avloppsledningar i svenska nunnekloster till exempel. Genom åren har jag jobbat bland annat på stadsbiblioteket i Uppsala, på Uppsala konstmuseum, vid utgrävningar i England, Sverige och Rom, på Västmanlands hembygdsförbund och nu som arkivarie i Enköpings kommun, alltsammans roligt och intressant men inte karriärbefrämjande, säger hon, och skrattar.
Men den flygande Sverigestugan och drakarna då? Jo, stugan såg hon när familjen åkte förbi Taxinge 2010. Hon gillade vad hon såg och köpte den. För att få in den på tomten krävdes lyftkran:
– Kranföraren var jätteduktig, stugan svävade över trädtopparna och landade perfekt där den skulle, säger Charlotta.
Men drakarna flyger alltså inte:
– Dem gör jag av papier maché, papper, paljetter och annat som gör drakar vackra. Men de är inte luftburna, även om de kan hängas upp i trådar.