Vi träffas på Arlanda, där Gustav Wijkström precis har landat med planet från Köpenhamn där han har sitt jobb sedan ett halvår tillbaka. Men att pendla till och från jobbet med flyg kanske inte är lika roligt som det skulle ha varit innan han själv blev pilot, medger han.
– Nej det är ju inte så att man jagar en fönsterplats längre, utan helst sitter jag ensam långt bak så att jag kan sova lite.
Sedan månadsskiftet november-december jobbar Gustav Wijkström som styrman på det danska flygbolaget Jet Time, vars plan chartras av researrangörer och andra flygbolag. De senaste arbetsdagarna har förutom att han varit nere på Samos med charterresenärer gjort flera flygningar mellan England och Skottland och i samband med det landat på jätteflygplatsen Heathrow i London.
– Det är ju viss skillnad på det och på att flyga Norrköping-Rhodos som jag kan göra andra arbetspass. Det är full rulle och fantastiskt uppstyrt av flygledningen.
Gustav Wijkströms flygdrömmar började redan när han var barn hemma i Sunnersta. Hans farfar hade ett förflutet som flygvapenpilot och hans pappa hade privat flygcertifikat. Och när familjen varje år reste till Gran Canaria på semester var lille Gustav en given gäst framme hos piloterna i cockpit.
– Det var ju före 11 septemberattackerna och på den tiden var det lätt att gå fram till piloterna. Men vid det laget hade jag å andra sidan blivit så gammal att det kändes lite pinsamt att gå fram, säger han och ler.
Efter gymnasiet jobbade Gustav Wijkström ett år nere i Göteborg med att bygga industrilokaler. När han återvände till Uppsala började han jobba som väktare och det dröjde till han var 25 år innan han hösten 2011 började sätta pilotplanerna i verket genom att ta sin första flyglektion på Sundbro flygplats. Året efter var han klar med sitt privata flygcertifikat och det var då han bestämde sig för att gå hela vägen och betala för en trafikflygarutbildning.
– Jag hade hunnit bli 26 år och kände att nu var det bara att köra hundra om det skulle bli av.
Flygbolaget Jet Time fick han kontakt med första gången när han skulle göra så kallad typinflygning på Boeing 737. När han senare var färdig med utbildningen och försökte få ett jobb i den tuffa konkurrensen som fanns om varje ledig pilottjänst fick han ett tips om att det danska bolaget sökte nya piloter.
– Jag hörde av mig till dem och ordnade ett möte i Köpenhamn. Jag flög ned dit på vinst och förlust och det fungerade. En månad senare fick jag ett samtal om att de ville att jag skulle komma ned på intervju och simulatortest, berättar Gustav Wijkström.
Vid det laget hade sonen Max hunnit födas, och att vara pilot med bas i Köpenhamn samtidigt som man är pappa kan vara frustrerande ibland.
– Det blir tufft att vara hemifrån så mycket. Det är otroligt viktigt att man har en förstående fru.
Inte har det blivit lättare av att han under sin utbildning lyckades övertala sin fru Mia, utbildad journalist, till att sadla om och bli flygvärdinna. Hon jobbar på SAS och ska precis börja flyga på USA.
– Men vi har tillgång till hjälp. Mina föräldrar bor fem minuter bort och Mias mamma bor nästan lika nära. Dessutom finns en moster som kan rycka in.
Trots de praktiska problemen tycker Gustav Wijkström det är trevligt att vara ”en flygande familj” och menar att det gör att de har förståelse för varandras jobb och har gemensamma samtalsämnen vid middagen. Och för tvåårige Max är ”flygplan” ett alldeles för luddigt begrepp.
– Om någon pekar upp på himlen och frågar honom vad det är som flyger däruppe svarar han att det är en Boeing.