De flesta människor som lyssnar på radio har hört Jonas Carlssons trombon. Det är han som spelar understämman i de skärande dissonanserna i Sveriges Radios trafikolycksjingel.
Vi träffas på hans arbetsplats Uppsala Konsert & Kongress, och tar oss fem våningar upp till byggnadens nordvästra hörn, där Stora logen ligger, med en enorm röd skålad designsoffa som rummets blickfång.
Han växte upp i Vattholma med mamma, pappa och storasyster. Han var tidigt intresserad av musik, och dansen kom tidigt in i livet, delvis mot hans vilja.
– Jag var för liten för att vara hemma själ. när min storasyster skulle börja dansa folkdans i Tensta. Egentligen avskydde jag allt vad dans hette – och midsommaraftnar också – för jag var tvungen att dansa runt midsommarstången för att få en glass.
Hans kluvna förhållande till dans och midsommaraftnar skulle komma att förändras radikalt. Under systerns dansträningar frågade en ledare om han inte skulle vilja prova att dansa folkdans i en grupp med yngre barn.
– Det var säkert viktigt att det var en manlig ledare och att hälften av gruppen var killar, säger Jonas Carlsson, som senare i livet lämnade folkdans för jazzen, men som i mogen ålder återförenats med dansen.
Han gick högstadiet i Gränbyskolan, dit Vattholmaeleverna bussades. De åren minns han med glädje, och talar erkännsamt om en bra skola med en stark, rättvis rektor som höll strikt på disciplinen.
– Vi var lugna, ambitiösa landsbygdsbarn som trivdes i skolan, var duktiga på idrott och utmärkte oss i tävlingar.
Efter nian gick han tekniskt gymnasium och var inne på att bli lärare ingenjör. Han gick byggteknisk inriktning, men byggmarknaden var i princip död när han tog sin examen 1993.
– Jag minns att vi gjorde ett studiebesök på ett bygge. Det fanns bara ett enda i stan då, ombyggnaden av Philipsons på Väderkvarnsgatan.
Efter lumpen på Lv3 i Norrtälje, och en ettårig journalistutbildning jobbade Jonas Carlsson som lärarvikarie och elevassistent på Fredrika Bremerskolan. Under studieåren hade han sommarjobbat på Pharmacia, och fick erbjudande att köra företagets budbil. Efter två år fick han tjänst som videotekniker på företaget.
Under alla år fanns musiken där. Han var trombonist i orkestrar med inriktning på jazz, bland annat i Fyris River band och Radio Upplands storband. Så småningom väcktes intresset för folkmusik.
– Jag kände att jag måste vidare, att det var dags att släppa jazzen lite. Många jazzmusiker har gått samma väg, säger Jonas Carlsson, som ofta stöter på gamla jazzmusikkompisar bland buskarna på spelmansstämmor.
Han brukar ta med sig basen och familjen till Bingsjöstämman i Dalarna där det spelas dygnet runt i flera dagar.
– Äldsta grabben spelar förutom saxofon tvättbräde med diskborstar. Han är duktig, och har börjat få små kompuppdrag när vi är där.
Han jobbade som videokonferenstekniker på Pharmacia i tio år. Inom det stora, globala företaget var det billigare att anordna videokonferenser i stället för att låta anställda flyga över halva jorden.
– På den tiden sköttes konferenserna genom telefonlinjer i stället för nätverk. Det var mycket pyssel att förbereda och hålla koll på sex telefonledningar. Att fransmän och spanjorer konsekvent vägrade att tala engelska underlättade inte precis.
Under den sista tiden på Pharmacia outsourcades verksamheten och det fanns plötsligt ingen naturlig arbetsgivare. Så han sökte och fick 2007 jobbet som AV-tekniker och konferenstekniker vid nyöppnade UKK. I dag är han också ansvarig för brandskyddet i fastigheten.
– Jag trivs så bra med jobbet, som är omväxlande och spännande med många möten med spännande människor, kungligheter, politiker och artister.
– Jag har mer en planerande roll som tekniker än att jobba direkt med tekniken men jag har svårt att hålla mig borta, för jag vill ha hundraprocentig koll.