Som vi snart ska se är han ett barn av det socialdemokratiska folkhemsbygget. Han föddes i ett Per Albin-torp i jämtländska Nyby utanför Lit.
– Pappa var skogsarbetare och familjen hade en liten lagård med några kor och en gris. När vi blev nio syskon fick mina föräldrar ett speciellt lån för att bygga ut.
Han gick sjuårig folkskola och hade bra betyg ”i allt utom sång”. Lärarna puffade på för att han skulle läsa vidare.
– Det var inte självklart i den miljön, säger Mats O Karlsson som gick lantmannaskola och sedan Hvilans folkhögskola i Åkarp, ett specialgymnasium som tillkom på initiativ av den socialdemokratiske jordbruksministern Per Edvin Sköld och var avsedd för ”begåvningsreserven på landsbygden”.
Mats O Karlsson valde att utbilda sig till jägmästare, kanske för att han sedan barndomen följt sin pappa i skogen.
– Det spåret kändes rätt. Studiemedlen hade just inrättats, vilket var en förutsättning för att jag skulle kunna studera.
Efter examen från Skogshögskolan 1969 jobbade han som utredare vid Träfackens utredningsavdelning. När så landstinget i Uppsala 1972 sökte en kombinerad fritidsintendent och jägmästare fick han jobbet.
– 70-talet var en rolig tid i yrkeslivet, ett fint årtionde då jag verkligen lärde känna länet. Som verkställande tjänsteman planerade jag för miljö och friluftsliv, utvecklade Härjarö och var med och slutförde utredningen inför bildandet av Upplandsstiftelsen, säger Mats O Karlsson som sedan var kultur- och fritidschef vid landstinget 1980–85.
Sedan blev det politik på heltid, som riksdagsman. Fast han verkar inte tycka att riksdagen var någon höjdare.
– Det var ju roligt att få möjlighet att se hur Sverige styrdes. Men jag är en person som vill verka och se resultat, inte sitta och nagelfara utskottsbetänkanden, säger Mats O Karlsson som gladdes när han fick möjlighet att återvända till Uppsala som landstingsråd, en post han hade fram till pensioneringen 2006.
Några händelser han minns från de åren är beslutet om protonstrålelaboratoriet och beslutet att flytta psykiatrin från Ulleråker till sjukhusområdet.
– Dåvarande universitetsrektor Bo Sundqvist och jag kom överens om att satsa en miljon var för att utreda protonstrålefrågan. Vad gäller psykiatrin ville vi priotitera den och ge den bättre status.
Samhällsarbetet och politiken går som en röd tråd genom hans liv. Det började med IOGT hemma i Jämtland, fortsatte med arbetarrörelsen i Enköping, dit han flyttade 1965. Han anslöt sig till Socialdemokraterna 1968 och kom snabbt in i kommunpolitiken. Han var kommunpolitiker i Enköping fram till 1988, och sedan blev det landstingspolitiken.
– Man ska verka. Jag tror på det här med att göra nytta. Civilsamhället är underskattat i Sverige, säger Mats O Karlsson som numera upplever det ideella arbetet dagligen, i kyrkan, i Hela människan och som volontär på Härbärget i Enköping.
– Det är fantastiska, givande möten.
När han slutade som landstingsråd bestämde han sig för två saker: att vara volontär på Härbärget i Enköping en natt per månad och regelbundet spela schack mot barnbarnet Isak. Det blev inte så mycket schack men desto mer av socialt arbete på kristen grund.
– Det är det uppdrag som tar mest av min tid, men som ger mig mest, säger Mats O Karlsson som också ägnat sig åt en del forskande och författande sedan han lämnade landstinget. Han har skrivit en landstingshistorik och i höstas blev en historik om den kyrkliga samfälligheten i Enköping färdig.
– Att gräva i arkiv är beroendeframkallande, och att skriva tycker jag om.