Forskande familjeman firar sextio

Han är en familjekär person, Uppsalaforskaren Simon Gronowitz, som gärna talar om sin familj och sina barn.
Vi träffas i huset på Norbyvägen, och det första man lägger märke till är alla välmående och ovanliga gröna växter och blommor som finns överallt på fönsterbrädorna.
- Det är min hustru och min dotter Sara som sköter om dem. Sara är trädgårdsingenjör från Alnarp och har gröna fingrar. En tid drev hon Ulva, säger Simon Gronowitz stolt, medan vi slår oss ner i köket.
Han berättar att han just håller på att förbereda det anförande som han tänker hålla på den stora läkarstämman nu i november.
- Jag ska presentera en ny metod som i ett blodprov mäter om man har för stor celldelning. Detta kan hjälpa cancerpatienter för då kan läkaren se hur kraftig behandling man behöver sätta in, säger Simon Gronowitz.

Han är född i Dragarbrunn i Uppsala, och har gått på Rosendals-, Eriks- och Sverkerskolan. Familjen flyttade sedan till Norge, och efter några år i Oslo bar det i väg till Lund, där Simon Gronowitz tog studenten 1968.
Han kom med blivande hustrun Kristina till Uppsala 1970 för att läsa biomedicin (fast hans mamma tyckte att han skulle satsa på juridiken). Därefter doktorerade Simon Gronowitz i medicinsk virologi. Han ledde sedan en avdelning som arbetade med replikationsenzymologi, och har forskat i mer än 35 år kring celldelning, virus och cancer.
- Jag hade egna doktorander och vi utvecklade nya tekniker, men var också engagerade i olika kliniska studier.

På 1980-talet bröt så den stora aidsepidemin ut och Simon Gronowitz utvidgade nu sin forskning till att även omfatta hiv och aids. 1995 kunde han presentera ett aidstest som han skapat med kollegan Clas Källander och forskningsgruppen.
Hösten 1972 kom första barnet, och familjen flyttade från Uppsala, ut på landet, till Pettbols nedlagda skola.
- Skolan byggde vi sedan om till fyra lägenheter. Jag snickrade och reparerade till vansinne, säger han. Men bara några minuter senare avslöjar han att han innerst inne tycker att det är både skönt, kreativt och avstressande att snickra. Under 20 års tid bodde en massa vuxna och barn i huset, säger Simon Gronowitz, och ser ut som om han minns en fin tid.

Sin nuvarande bostad, det 60 år gamla tegelhuset på Norbyvägen, flyttade familjen in i 1993.
- Det var lågkonjunktur och faktiskt ingen annan än vi som ville ha det.
Simon Gronowitz kopplar gärna av med sin frimärkssamling: det är märken från de franska kolonierna som intresserar honom. Han är medlem i Uppsala filatelistförening som har möte var tredje vecka.
- Jag tillhör nog de yngre i kretsen. Vi ägnar oss åt föredragningar och cirkulation och har trevliga diskussioner.

Fiske är också en källa till avkoppling och Simon Gronowitz noterar belåtet att hans äldsta barnbarnet gillar att fiska.
- Jag tycker om att göra saker tillsammans med barnen, till exempel gå på loppisar eller lura med dem ut på landet. För mig är det viktigt med tät, god kontakt med familjen. Vi håller ihop - alltid. Jag beundrar att min hustru stått ut med mig i 42 år, säger Simon Gronowitz.

Forskande familjeman firar sextio

Simon Gronowitz har forskat i flera decennier på celldelnng, virus och cancer. Det gör han än, när han inte umgås med familjen. Att gå på loppis eller fiska med barnbarnen är utsökta nöjen.