Redan i förskoleåldern var han intresserad av Afrika, djur och natur. Familjen bodde mittemot Naturhistoriska museet i Göteborg. I samma hus bodde museets chef som uppmuntrade hans intresse.
– Jag fick frikort till museet när jag var fem, och han visade mig runt. Sedan blev vaktmästarna mina guider, säger Thomas Jaenson.
Han var 14 när han började jobba extra på museets insektsavdelning. Lektorn och entomologen Kjell Ehnbom visade honom hur man kan preparera insekter och lät honom låna utrustning.
Thomas Jaenson visste tidigt att han ville läsa biologi, och kastade längtansfulla blickar mot Zoologiska institutionen i Göteborg där han som gymnasist brukade cykla förbi.
I stället för militärtjänstgöring blev det vapenfri tjänst vid Sandöskolan, en specialutbildning i u-lands-, bistånds- och katastroftjänstgöring, tropikmedicin och barnhälsofrågor.
– Det var då jag på allvar insåg vad jag skulle ägna mig åt resten av livet, säger Thomas Jaenson som dessförinnan läst biologi, kemi och miljövård i Göteborg. Till Uppsala kom han 1974 och knöts som doktorand till forskningsinstitutet Icipe i Kenya. Där tillbringade han tre år med fältstudier av tsetseflugans ekologi innan han disputerade 1978.
Sedan följde ett par år på IAEA i Österrike, där han arbetade med att utveckla metoder för kontroll av sjukdomsspridande insekter.
1990 startade och ledde han ett framgångsrikt Sidaprojekt för malariakontroll i Guinea-Bissau.
– Vi köpte myggnät som vi preparerade med ämnet permetrin som används för att bekämpa huvudlöss hos människor. När människor sov under myggnäten minskade sjukligheten i malaria drastiskt. Tyvärr satte inbördeskriget i Guinea-Bissau stopp för projektet 2000.
I dag ägnar han sig framför allt åt fästingar, men redan på 80-talet föreläste han om de sjukdomar som fästingar kan ge upphov till. Flitigaste fästingspridaren är rådjuret.
– Ett rådjur kan vandra tiotals mil och ha 2 000 fästingar på sin kropp.
Han tycker det är oförsvarbart att enstaka jägare på Gotland illegalt planterat in rådjur på ön, samtidigt som man skjuter rävar där varje år.
– Det är hur korkat som helst. Nu finns mer än 6 000 rådjur på ön. Viltolyckorna och fästingarna ökar i antal. Och eftersom man skjuter en viktig predator, räven, ökar antalet rådjur och smågnagare.
Men han ser även fästingar och andra blodsugare som väktare av orörd natur, och framhåller att han ser nackdelar i att utrota en hel djurart. När jag höjer på ögonbrynen utvecklar han sina tankar:
– Både i Sverige och Afrika gör dessa blodsugares närvaro att människor håller sig borta från områden där naturen ofta är känslig, med sällsynta växter och häckande fåglar. Och man vet aldrig vad som kan inträffa i ekosystemet när en djurart försvinner.
Men det är inte enbart sjukdomsspridande insekter och fästingar han engagerar sig i. Han är bekymrad över USA-imperialismen i form av de krig landet bedriver mot narkotika och terrorism, liksom Sveriges nära samarbete med USA:s underrättelseorganisationer, och anser att Sverige förlorat sin neutralitet. Däremot känner han stark sympati för visselblåsarna Edward Snowden och Bradley Manning:
– De har offrat så mycket av sig själva och sin bekvämlighet för att stå upp för sanningen och rättvisan.