Rut Lindeberg startade Boutique Kom In i Uppsala som 19-åring.
46 år senare, driver hon den fortfarande. Under åren har hon hjälpt oändligt många kvinnor i alla åldrar att bli vackra till baler och bröllop.
– Jag har räknat ut att jag sålt omkring 30 000 fest-, bal- och brudklänningar, säger Rut Lindeberg medan vi vandrar runt i butiken. Atmosfären är ytterligt feminin; med detaljer som guldsprayade skor med skyhöga klackar i taket, stuckatur, spetsar, torkade rosor – och massor av änglar. Leopardmönstrade och rosenmönstrade heltäckningsmattor täcker golven, och överallt hänger vackra kläder och smycken.
Rut Lindeberg föddes i Örnsköldsvik, men därifrån flyttade familjen när hon var två år.
– Mamma och pappa drev en fruktaffär där, men eftersom det var direkt efter kriget så kom det fortfarande inte några båtar med bananer och holländsk choklad till Sverige.
Men Rut Lindebergs pappa var driftig. Han flyttade till Kiruna med fru och barn, där han tjänade bra på att köpa utrangerad räls, stål och kätting från de lappländska gruvorna.
– Det var ett snilledrag.
Rut Lindeberg var tidigt intresserad av djur, och hade som barn både häst, hund och papegoja. Sedan hon var 16 har hon alltid haft rottweilers. Det stora djurintresset gjorde att hon engagerade sig i Blå Stjärnans Kirunaavdelning, och fick sin utbildning på självaste Jägarskolan i Kiruna.
– Jag var krigsplacerad i Hackas utanför Kiruna, där det var meningen att jag skulle ta hand om sjuka kor ifall det blev krig. Fast jag har ännu inte satt min fot där.
Hon var duktig i skolan, och tog studenten i Umeå 1965. Att stanna i Kiruna fanns inte på kartan. Hon ville bort, och hon ville plugga – så långt bort från Kiruna som möjligt.
– Så Umeå var inget aktuellt val. Ett au pair-jobb i Frankrike strulade, så jag började plugga statistik och statskunskap i Uppsala.
Rut Lindeberg minns än hur underbart det kändes att komma till studentstaden Uppsala och kunna bli anonym och vara helt fri, fri att skaffa egna vänner, fri att skaffa sig värderingar.
– Småstäder i Norrland – fy! Där finns en ofattbar, korkad mentalitet. Folk kan säga till en: ”Jag såg dig på Tempo i går, vad skull’ du köp’ då då? I Uppsala kunde jag vara en fri människa och gå på bio när jag ville och med vem jag ville utan att någon kommenterade, säger Rut Lindeberg, som redan som ung bestämde sig för att icke stanna kvar i Kiruna. Från de första Uppsalaåren minns hon gärna ett fredskårsläger sommaren 1966.
– Vi ingick i IAL, internationella arbetslag som planterade palmer i öknen i Sale utanför Rabat i Marocko.
Rut Lindeberg är konstnärligt begåvad, och målar än i dag gärna, helst i olja.
– Jag ville läsa på Konstfack men var så blyg att jag inte ens tordes söka. Dessutom fick jag barn tidigt och måste tänka på att tjäna pengar. Att måla på kläder i stället för duk gav helt andra möjligheter. För nu började textilfärgerna komma, och det blev populärt med batik.
Rut Lindeberg startade sin framgångsrika verksamhet i en rivningslokal på Sturegatan, en studentska som sålde klänningar till andra studentskor. Hemsömmerskor sydde upp enkla trumpetklänningar som Rut Lindeberg sedan målade.
– Hyran var låg, för det var rivningskontrakt. Lönerna var också låga, så det var möjligt att ha anställda.
När huset revs flyttade hon in i en annan rivningsfastighet, i UNT:s före detta lokaler på Gamla Torget, där hon höll till 1968–1971. När det huset revs flyttade hon över ån och in i lokalerna vid Fyristorg.
– Egentligen skulle hela huset rivas inom två år. Det här var mitt i värsta rivningshysterin i stam. Politikerna ville ha höghus och gallerior vid ån.
Snart började hon åka till Carnaby Street i London för att köpa in kläder till butiken.
– Uppsalas ungdomar tyckte det var jättespännande med retrokläder och pakistanska T-shirts med inbroderade små speglar.
Dåförtiden fanns inte H&M och de andra kedjorna, men när de senare började dyka upp med sina låga priser var Rut Lindeberg tvungen att tänka om.
– Jag kom fram till att man är tvungen att följa sin ålder, och att jag måste söka mig nya kunder och bli mer exklusiv.