Det Sverige som en gång hägrade i Patrik Malamas drömmar – och också blev verklighet – finns inte längre. När han kom hit i mitten av 60-talet var Sverige en av de ledande industrinationerna i världen. Framgångstron och optimismen saknade gränser, för allt kunde ju bara bli bättre.
– Och nu undrar man vad som hänt. Skillnaden är så stor. Samhället har förändrats och jag tycker att utvecklingen har gått snett, säger Patrik Malamas, medan han serverar kaffe och frasiga wienerbröd. Han föddes i Serres i Grekland, och kommer från en borgerlig familj. Förutom politik var fotboll hans stora intresse. Båda har följt honom genom livet.
Redan nio år före militärkuppen utgav en vänsterpolitiker boken Maktens kris, berättar han:
– Där nämndes exakt vem som skulle ta över makten i en kommande statskupp: Papadopoulos.
Familjen hade en släkting som var underofficer i hemliga polisen, och hade bra förbindelser. ”Du måste försvinna. Det kommer att bli någonting”, varnade han. Den politiska situationen fick därför Patrik Malamas att lämna Grekland. På papperet skulle han åka till Tyskland i affärer för sin brors räkning.
– Jag skulle åka med en kusin men han fick inget pass. På den tiden var en lojalitetsförklaring mot regeringen en förutsättning. – Min kusin gick under jorden men greps efter fyra månader och dömdes till 20 års fängelse. Han släpptes inte förrän efter juntans fall 1974.
Patrik Malamas gudfar gav honom ett ord på vägen: "Här är ett gott råd från en gammal man. Jag föreslår att du åker till Sverige. Det är det enda landet i världen som lyckats förena socialism och demokrati”.
Han lämnade Grekland i oktober 1966, i 23-gradig värme. När han kom till Sverige och Enköping låg kvicksilvret på minus 27. Överallt på gatorna låg enorma snöhögar.
– Man såg knappt bilarna och jag tänkte: ”Vad fan är det här? Hur kan människor bo i ett sånt här land?”, säger Patrik Malamas, som hade en grekisk vän som jobbade på Bahco i Enköping. Där rådde emellertid anställningsstopp, så han reste vidare till Uppsala och en gammal fotbollskompis.
– Vi bodde på Haraldsgatan, i ett rivningshus med utedass. Men även om bostadsbristen var stor så fanns det gott om jobb, och jag fick snabbt jobb som diskare på Eparestaurangen.
Patrik Malamas började sedan som städare på Akademiska. Han blev arbetsledare för en stor städfirma och sedan arbetsplatschef för hela Uppland. Han träffade blivande hustrun Maria, och när parets andre son föddes 1980 var han pappaledig i nio månader.
– Jag anser mig faktiskt vara en av pionjärerna på pappaledighet, skrattar han, och berättar att han så gott som aldrig träffade pappor med barnvagnar under de månaderna.
1991 började han som egenföretagare i städbranschen. 1998 bytte han bransch och driver numera butiken Uppsala Livs & Video på Sysslomansgatan. Under åren i Sverige har han läst universitetskurser i ämnen som intresserar honom: sociologi och statskunskap. När Sverige började bilda stödjande kommittéer för Greklands demokrati engagerade han sig.
– Jag minns att professorn i statskunskap Nils Elvander var ordförande för Uppsalaavdelningen, säger Patrik Malamas som anser att grekerna har en skuld till den dåtida svenska regeringen.
– Sverige hjälpte oss så mycket. Utrikeminister Torsten Nilsson lyckades förmå Europakommissionen att utesluta Grekland, vilket var ett stort nederlag för militärjuntan, säger Patrik Malamas som i hela sitt liv varit politiskt aktiv. Här i Sverige engagerade han sig i Västerpartiet.
I Uppsala tog han upp fotbollen igen och etablerade det grekiska laget Iraklis, som tog sig från sjunde till sjätte divisionen.
– Fotboll finns i blodet. Jag spelade fotboll tills jag var 48 år gammal. Nu har jag börjat igen, med mina barnbarn. Under alla sängar här i huset finns det bollar, säger han och sätter ivrigt kurs mot gästrummet i sina Barcatofflor.
Där kryper han i en enda vig rörelse ner på golvet, fiskar triumferande upp en fotboll under sängen och börjar trixa med den inför fotograf Hasanovic. Under tiden berättar han att han just återkommit från Spanien efter att på plats tillsammans med fanklubben ha sett ”El Clásico”, derbyt mellan Barcelona och Real Madrid.
Att arbeta är mycket viktigt, anser han:
– Man måste jobba! Jag älskar att jobba, jag tycker om att träffa människor och jag vill hjälpa mina barn. Under de 48 år jag jobbat har jag varit borta från arbetsplatsen ett par dagar totalt, säger Patrik Malamas som fortfarande jobbar sexdagarsvecka.