Föräldrarna var missionärer – och det var på den vägen som Jonas Nimmersjö hamnade i Burundi där han till stora delar växte upp fram till tonåren.
– Jag var tio månader gammal när jag åkte dit första gången. Sedan åkte vi tillbaka i omgångar till Burundi och Rwanda, säger jubilaren som gick på internatskola när han var i Afrika.
Hur var det att som svensk växa upp i den miljön?
– Det som gjorde det svårt var att jag inte pratade franska, vilket alla försökte göra med mig som utlänning. Man var udda, och det värsta som kunde hända, och det hände någon gång, var när man fick punktering på bilen i en by och man var tvungen att gå ut för att hjälpa till. Då kom det fram många människor, som tyckte det var ovanligt med vita barn, och skulle känna på en. Jag tyckte att det var obehagligt.
När föräldrarna var hemma i Sverige i perioder bodde familjen i Västerås.
– Jag tyckte det var kul, och upplever att jag har klarat omställningarna bra, säger Jonas Nimmersjö.
Vad var hemma för dig under de här åren?
– Jag kände mig faktiskt mest hemma när jag var på ett flygplan och var på väg någonstans. Jag gillar fortfarande att resa.
Efter att ha utbildat sig till journalist och tv-fotograf på Kaggeholms folkhögskola på Ekerö utanför Stockholm – och jobbat några år, bland annat på SVT och i Tanzania – hamnade Jonas Nimmersjö i Uppsala.
Anledningen var att han ville lära sig swahili, ett språk som talas i östra och centrala Afrika.
I samband med det läste han även på Johannelunds teologiska högskola för att bli pastor.
– Jag jobbade efter det på Pingstkyrkan i Uppsala, och det är i Pingströrelsen som jag har min bakgrund. Först som ungdomsansvarig under mina sista terminer på skolan och efter det som pastor i fyra år.
Men längtan tillbaka till Afrika fanns där hela tiden. I Tanzania har han varit stationerad två gånger. En gång i mitten på 1990-talet som tv-fotograf och tv-lärare – och så i mitten på 2000-talet när han – precis som sina föräldrar – jobbade som missionär i landet.
– Den gången var vi där i två år, så min dotter lärde sig också gå och prata i Afrika, fast i hennes fall var det Tanzania i stället för Burundi.
De senaste åren har han även rest dit genom sitt nuvarande yrke som fotograf och reporter. Bland annat när han jobbade som webb- och bildredaktör på EFS (Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen) i Uppsala.
– En gång var jag i Tanzania på reportageresa och två gånger i Etiopien samt en gång i Kurdistan, fortsätter Nimmersjö.
För tillfället arbetar jubilaren som fotograf och skribent för Frälsningsarmén i Stockholm. Han driver även en egen firma inom fotografi.
– Jag jobbar i Stockholm fyra dagar i veckan och en dag med det egna företaget. Jag känner mig nöjd med den uppdelningen, säger Jonas Nimmersjö.
De kommande åren hoppas han bosätta sig med familjen i Tanzania eller Kenya.
– Jag trivs med jobbet som jag har, och vill gärna fortsätta så här fram till pension. Däremot hoppas jag inte att jag blir kvar i Sverige hela tiden. Det var över tio år sedan jag bodde i Afrika senast, och jag skulle gärna vilja göra det någon period igen.
Vad gör Afrika så intressant?
– Jag trivs väldigt bra och har alltid känt mig hemma där. Folk är vänliga och det är ett lugnare tempo. Sedan är det en väldigt vacker natur också.
Till sist, hur känns det att fylla 50 år?
– Jag har haft en dröm om att göra en film om flodhästar innan jag fyller 50 år, som jag inte har uppfyllt. Nu får jag se till att hinna göra det innan jag fyller 65 år i stället.