Från kosmetolog till bankdirektör

När Inga Britt Söderman var ombudsman i Handels på 1970-talet gillade hon inte tanken på söndagsöppna butiker utan tyckte att barnfamiljer skulle ägna sig åt något trevligare - som kultur - i stället för att dra runt i köplador på helgerna.
- Jag var väldigt "på" när det gällde att motarbeta söndagsöppet. Men min röst räckte inte, utan beslutsfattarna valde att se mer till de kommersiella intressena än till människorna när den nya affärstidslagen gick igenom, säger Inga Britt Söderman.
Nu, 30 år senare, tycker hon sig ha fått kvitto på att hon hade rätt: en konsumtionskultur har etablerat sig; helgshopping är ett familjenöje.

Hon växte upp i en frireligiös familj i Bispgården, Ragunda, yngst av åtta syskon, omhuldat sladdbarn. Hon gick i flickskola i Östersund, dansade balett och tog sånglektioner för den stränge kantor Sandén.
- Det var musikläraren som pushade mig att ta sånglektioner. Jag sjöng mest arior, som Så kall ni är om handen.
Sången och musiken fanns också hemmavid. Alla syskonen hade på egen hand lärt sig spela något instrument.
- Och mamma spelade cittra. Hela familjen sjöng i stämmor, mest glada, melodiösa väckelsesånger eftersom mina föräldrar var pingstvänner. Å, jag har så många fina, starka minnen från min uppväxt.
I mitten av 50-talet kom nya musikaliska upplevelser. Inga Britt Söderman och hennes väninnor åkte till nöjesstället Runeborg på Frösön för att lära sig dansa rock och bugg av Lasse Kühler, som for landet runt likt en missionär för att sprida rocken.

Efter flickskolan flyttade hon till Uppsala, där storasyster bodde.
Hon fortsatte bugga, fast nu på Folkets hus. Det var där hon träffade sin blivande make Olle Söderman som den gången firade sin 18-årsdag.
- 1958 gifte vi oss. Vi var ett par i 50 år.
Inga Britt Söderman hamnade i en starkt politiskt engagerad släkt. Såväl svärfadern som hennes man var aktiva socialdemokrater.
- På familjesammankomsterna pratades det politik från middagen till kaffet efteråt. Jag fick nästan aversion mot politik av det skälet.

Men under perioden som handelsanställd blev hon tillfrågad av en chef om hon ville ta sig an de fackliga frågorna. Många nya lagar tillkom då, till exempel medbestämmandelagen som krävde kunskaper. Hon besökte sitt första fackmöte, och innan det var över hade hon blivit protokollförare.
Ju fler möten det blev, desto mer växte hennes intresse och engagemang. Det slutade med att hon jobbade med familjepolitiska frågor på LO centralt. Därefter blev hon headhuntad i en matkö, rekryterad som kontorschef över nio personer på Sparbankens kontor på Norra Bantorget i Stockholm.
- Jag trodde först det var ett dåligt skämt. Chefa över erfaret bankfolk, jag som tidigare bara sysslat med familjeekonomi på LO.

Hennes fritid är fulltecknad. Ordförandeskapet i Uppsala jazzklubb tar mycket av hennes tid, med bokningar och kontraktsskrivningar.
- Nu är det dessutom är rätt tufft med ekonomin. Företagssponsringen är nästan borta på grund av finanskrisen. I dag är det enskilda som stöttar.
Den stigande åldern på medlemmar (och publik) är ett evigt problem.
- Det är inga problem att få ungdomar att spela, men detta att vara med i något som kallas förening, det kan de inte kan stava till.
Hon berättar att hon reagerar så fort hon hör yngre människor talar om att "någon" borde fixa det ena eller andra.
- Jag brukar retas och fråga om denne "Någon" är en person eller en högre makt, men har aldrig fått något svar.

Inga Britt Söderman hoppas nu på att kunna fånga ungdomarna med hjälp av Kommunala musikskolan.
- Några lärare är medlemmar i jazzklubben. Tanken är att de ska ta med eleverna på konserter, och samtidigt ge dem någon praktisk uppgift, som att stå i garderoben eller hjälpa till att stapla stolar.
Hon funderar länge när jag undrar hur hon tycker socialdemokratin har utvecklats, men svarar till slut:
- Jag känner inte igen mig. Jag vill backa, även om jag inte kan säga att det var bättre förr. Det gör mig irriterad att S inte kommer någon vart i sina hjärtefrågor, säger Inga Britt Söderman, som arbetat sedan hon var 16 år.
- Livets universitet har varit nog så berikande. Jag känner mig till freds med vad livet gett mig, även om det sista året, det utan Olle, har varit svårt.

Från kosmetolog till bankdirektör

Inga Britt Söderman arbetade som komsmetolog, började engagera sig fackligt, fick jobb på LO och rekryterades till ett bankdirektörsjobb när hon stod i en matkö. Nu fyller hon 70 år.