Fritiden fylls med fotografi

Fast skilsmässan har inte varit speciellt långt. Hon jobbar på Uppsala waldorffskola tvärsöver vägen med förskolebarn mellan tre och sex år. Just den här sista ofattbart vackra oktoberdagen har de tillbringat ute i skogen.

Hon bodde i Eriksberg tills hon var sju år, då familjen flyttade till Alunda.

– Jag stortrivdes med byskolan där, med typ fyra elever i första klass och två i andra, säger Maria Ahlberg som spelade fotboll på fritiden. Hon utvecklade tidigt en passion för fotografi, och följde ofta med sin pappa som fotograferade ofta och gärna. När föräldrarna skilde sig flyttade hon med sin mamma till Ekeby. Hon läste till undersköterska på Magdeburg; yrkesvalet var inte svårt.

– Ända sedan jag var liten har jag varit omhändertagande och vårdande. Jag visste att jag ville jobba med människor.

Hon flyttade hemifrån redan som 16-åring. Efter utbildningen fanns gott om jobb. Först jobbade hon på Tunåsen, sedan på Svartbäckens vårdhem.

– Men jag längtade efter att jobba med barn. Så jag började på Barnsjukhuset på UAS när jag var 19, efter att ha läst in barnsköterskeutbildningen.

Där jobbade hon i elva år, och lyser när hon berättar om gemenskapen där.

– Där fanns neurologiskt sjuka barn och hjärtsjuka barn – svåra fall med döende bebisar och deras föräldrar. Det var en lärorik men svår tid. Vi som jobbade där blev nästan som en familj, kanske för att vi gick igenom svåra saker tillsammans.

När hon fick sitt andra barn blev hon långvarigt sjuk, och efter föräldraledigheten slutade hon där.

– Jag ville uppfylla min önskan och utbilda mig till fotograf, säger Maria Ahlgren som gick en fototeknisk yrkesutbildning med Uppsalafotografen Frank Watson som lärare. Lyriskt berättar hon om hans stora yrkeskunnande och föreläsningarna om klassiska fotografer.

– Han är min stora förebild. Jag var glad varenda dag jag satt i hans skolbänk, och sög åt mig allt.

Hon gick sedan en kurs i fotografihantverk på Biskops Arnö för kultfotografen Lasse Mellberg. Där lärde hon sig ädeltekniker som kopparfotogravyr och gummitryck, att putsa kopparplåtar och etsa i järnoxid.

– Och jag fick ta del av fotovärlden och lärde känna många spännande fotografer, säger Maria Ahlberg som själv undervisat i fotografi och har haft flera utställningar. Hon har varit ordförande i Fotoföreningen, med i Uppsala fotografiska sällskap och Spektrum. Fortfarande har hon ett brinnande intresse för fotografi, och skulle gärna ställa ut igen. Utställningen om psykisk ohälsa, med titeln Smutsiga glas, består av elva bilder och har visats i Uppsala och Södertälje.

– Jag skulle gärna återuppliva den, säger Maria Ahlberg som i slutet av 2000-talet utbildade sig till montessorilärare. Mellan 2011 och 2013 jobbade hon på Sigtuna montessoriskola. När chansen till jobb i Uppsala dök upp tog hon den.

Sambon Johan träffade hon via nätet. För fyra år sedan flyttade de in i huset i Håga. Hon berättar hur mycket han betytt, och betyder, på många plan.

– Sedan han lärt mig sätta upp mål har träningen har blivit ännu roligare, och det har hänt jättemycket de senaste fem åren. Han är så bra på att coacha! I år gjorde vi en svensk klassiker. Och han har lärt mig att orientera.

– Det är otroligt svårt men jättekul. Kombinationen att samtidigt springa och hitta rätt med hjärnan är oslagbar.

Nästa år blir det hennes fjärde O-ring med maken. Hunden har varit med på två.

– Och nu, 2017, ska sonen vara med för första gången.