En vit trädgårdsstol kommer virvlande i vårvindarna och försvinner ut över Slavstas gärden. När det blåser hemma hos Eva Pålsgård, fysiker och lärare i orientalisk dans, så är det med besked.
Hon berättar om en lycklig och spännande barndom med mycket kärlek och tre äldre bröder. Än i dag tycker hon att den mest spännande tiden i livet var när hon levde med familjen. Under många år tog hennes pappa med familjen till Capri, där han var solforskare.
– Vi flyttade mycket, och det var intressant och spännande. Visst kunde det vara besvärligt med nya kamrater, men det fanns många fördelar också, eftersom man lärde sig knyta kontakter. Jag känner mig rotlös på ett positivt sätt, säger Eva Pålsgård.
Naturvetenskap blev en naturlig del av hennes uppväxt, och hon ville tidigt veta hur saker fungerar och hänger ihop.
– Det var en grabbig värld, med mycket natur, sammanfattar hon.
Carl Sagan, Jane Godall, Jack London och David Attenborough har inspirerat henne, ”och pappa förstås”.
– Intressant nog så var det hemkunskapsfröken i Örebro, som var den högstadielärare som bäst förmedlade kul naturkunskap.
Eva Pålsgård var åtta år när hon började rida, och hästar är fortfarande hennes stora fritidsintresse.
– Jag rider islandshästen Prinsen i skogen på helgerna och i Akademistallet en gång i veckan. Hästintresset har följt mig genom livet och gett mig många vänner. Att rida är bra terapi och utmärkt rekreation, säger Eva Pålsgård
Hon gick högstadiet i Örebro, och var en mycket skoltrött elev.
– Så i nian fick jag förlängd pryo. Jag läste hemma, var ute med hästen och partade en del i stället. Tänk dig själv att gå i experimentskola, i Örebro, på 70-talet, säger hon och himlar med ögonen.
Men hon kom igen, och gick sedan fyraårig teknisk linje på gymnasiet.
– Det var mest grabbar i klassen, men det var ju bara roligt, säger Eva Pålsgård som sedan jobbade några år som lärarvikarie och sjukvårdsbiträde i Örebro med omnejd.
– Jag gjorde mina misstag, men lärde mig en del. Det är bra med unga elever, för de låter en förstå när man gör något dumt. Att undervisa på universitetsnivå är en helt annan sak, alldeles tyst. Ibland har jag tänkt ”Är de vakna”?
Hon flyttade till Uppsala och tog sin examen med fysik som huvudämne på Uppsala universitet 1989, och drogs sedan alltmer mot biologi. Av bara farten fortsatte hon och disputerade 1994 på fysikaliska mätmetoder för att förstå diabetes, vid BMC och Institutionen för strålningsvetenskap vid Uppsala universitet.
Sedan följde postdoc-studier i Oxford. Eva Pålsgård berättar om en fantastisk tid, inte bara jobb- och forskarmässigt. Hon fortsatte att rida där, och blev medlem i Oxford University Riding Club.
– Bara detta att få vistas i den otroliga miljön var så häftigt.
I Oxford fortsatte Eva Pålsgård också att dansa orientalisk dans, något hon lärde sig på 1980-talet när hon hade en marockansk pojkvän. Eva Pålsgård har uppträtt på otaliga 50-årskalas och mängder av möhippor. Under många år har hon undervisat i orientalisk dans, magdans, på Kommunhälsan på Trädgårdsgatan.
– Jag tycker om att se hur stressade kvinnor förändras under dansens gång, hur deras koordination och balans förbättras och hur deras ögon får ett annat ljus, säger Eva Pålsgård som numera dansar för sitt eget höga nöjes skull.
Efter fem år framför allt i England återvände hon 1999 till Uppsala, och jobbar i dag med statlig finansiering av forskning och innovation på Vinnova i Stockholm.
– Jag arbetar med frågor om forskning, företagande och finansiering. Just nu handlar jobbet mycket om olika utmaningar med antibiotikaresistens.