Kim är uppvuxen i Örsundsbro med mamma, pappa och lillasyster. Han var tidigt sportintresserad och började spela fotboll i sexårsåldern.
– Sedan hoppade jag på alla möjliga sporter, säger Kim. Som tolvåring började han tjata på föräldrarna om att få börja med golf, en sport han senare i livet kom att utöva med stor framgång. Som tonåring ägnade han sig även åt handboll, fotboll, landhockey, innebandy, löpning och gymträning.
– Tanken var att söka till handbollsgymnasium efter nian.
Men en natt i oktober 1999 när Kim var 14 år angrep ett okänt virus hans ryggmärg. Han förlamades delvis och hamnade i rullstol. Kims mamma blev personlig assistent, han fick sluta skolan och bo på Folke Bernadottehemmet för rehabilitering.
– Jag hade min goda fysik att tacka för att tillståndet stadigt förbättrades det första året. Än i dag vet läkarna inte var det var för sorts virus, säger Kim, vars tillstånd i dag klassas som 35-procentig invaliditet. Han kan inte röra vänster arm, och båda benen krånglar.
Sommaren 2000 tog han upp idrotten igen, nu med golfen i folkus. Under större delen av 00-talet spelade Kim i handikapplandslaget vilket tog honom till tävlingar runtom i Sverige, Europa, och Sydafrika. Golfandet har gett honom vänner världen över, och han har träffat folk med udda handikapp och märkliga livsöden. Han berättar om practical jokes, om en rå men hjärtlig jargong och om handikappskämt av det slaget som bara funktionshindrade själva får lov att dra.
– Det betydde jättemycket för mig att vara en del av den gemenskapen.
2003 vann han EM som en av de yngsta i startfältet.
– Det var lite otippat, och häftigt för det var den största tävlingen som fanns då, säger Kim och berättar om den avgörande enmetersputten som han vann på. Att sätta en enmeterspuff kan vara svårt, det vet alla golfare, inte minst inför tv-kameror och en stor publik.
– Jag tänker än i dag ofta på det. Det var ett stort ögonblick i mitt liv.
Något handbollsgymnasium var dock inte längre aktuellt. I stället blev det multimedialinjen på GUC i Uppsala. Han tog studenten 2004 och hade redan innan kontaktats av ett Uppsalaföretag i datorbranschen som gillade hans examensarbete.
– Jag anställdes på torsdagen, tog studenten på fredagen och började jobba på måndagen. Att jobba med datorer låg nära till hands, även om vi inte fick spela tv-spel hemma när jag var barn. I stället såg pappa till att jag och min syster hade datorer att meka med.
Det var också hans pappa som väckte intresset för akvarier.
– Med åren har hobbyn blivit mer och mer extrem, säger Kim och berättar självironiskt om hur han beställer vitlöksextrakt och aminosyror från Tyskland på nätet för att berika maten till de koraller och fiskar som växer i hans saltvattensakvarium.
Kim jobbade på ytterligare ett företag innan han valde att starta eget. 2007 bildade han företaget Smode AB, en webbyrå som utvecklar webb- och mobilappar. Han fick allt fler uppdrag, och 2010 anställde han sambon, som lämpligt nog är grafisk formgivare.
– Verksamheten växte, och till slut insåg vi att vi antingen måste anställa fler eller säga nej till vissa jobb. Vi valde att expandera, säger Kim som i dag har runt sju medarbetare och kontor i Enköping och Uppsala.
Företaget har 400 system som man utvecklar och förvaltar. Kim äger bolaget men han har just släppt vd-rollen till barndomsvännen och klasskamraten Alfred Eriksson.
– Alfred hjälpte mig mycket under de tuffa åren efter min sjukdom i tonåren. Vi hade inte umgåtts speciellt mycket innan, men det blev han som körde mig i rullstolen genom snömodden till ICA i ”Örsan” för att köpa smågodis på rasterna.