Gör det svåra enkelt

När vi når Gunilla Hasselgren på telefonen sitter hon hemma i Karlstad och förbereder de kommande avsnitten av ”Fråga Doktorn”. Efter fjorton år har tv-programmet blivit en riktig klassiker som varje vecka lockar i snitt en miljon tittare. Gunillas uppgift är att besvara tittarnas frågor som kan handla om allt mellan himmel och jord. Och det passar henne utmärkt. Som allmänläkare är hennes specialitet att veta lite om allt. Ungefär som idrottens femkampare, beskriver hon.

Men i programmet är det främst våra folksjukdomar – diabetes, astma, depressioner och högt blodtryck – som genererar frågor.

– Vanligt är också att man undrar över nagelsvamp, vårtor och halsbränna. Sådant som vi i många fall kan hantera genom egenvård. Visst kan det kännas lite tjatigt, men samtidigt tillkommer ju hela tiden nya tittare, säger hon.

Den underliggande förklaringen till programmets popularitet är kanske inte främst allt sjukdomsprat, utan stämningen och attityden i studion, menar Gunilla Hasselgren.

Ledorden i ”Fråga doktorn” är ”värme, hopp och engagemang”. Dessutom måste det vara begripligt.

Gunilla Hasselgren lägger stor vikt vid att alla i tv-publiken ska förstå vad hon menar. Folkbildningstanken är en stark drivkraft. Det var också av den anledningen hon tackade ja till att börja med tv. Förra året utnämndes hon till hedersdoktor vid Uppsala universitet för sitt arbete att föra ut kunskap till tittarna.

– Jag fick en hatt, en guldring och ett fint diplom och blev väldigt glad och stolt över det. Men det kan också vara svårt. Man har många ögon på sig.

Hårdraget kan man säga att hennes roll i tv är att vara den som ger ett korrekt svar. Den privata Gunilla är däremot mycket mer skämtsam och fnissig.

– I programmet är det inte den riktiga Gunilla man får se. Där har jag fått lägga band på mig. Annars kan jag nog vara ganska pladdrig. Av vissa kan det tolkas som att jag avbryter och tar plats. Det är nog ett drag jag fått från min pappa, men det handlar mer om en iver att se till att alla har det trevligt. Samtidigt är jag väldigt lyhörd.

I tjugoårsåldern fanns också en dröm om att bli skådespelare. Samtidigt hade hon bra betyg och hennes storasyster, som hade ännu bättre betyg, hade redan valt läkarbanan.

– Alla människor har ju många strängar på sin lyra, och det är mycket som man kan klara av. För mig blev det en uteslutningsmetod som till slut landade i att det var läkare jag ville bli.

Vad var det som gjorde att du bestämde dig?

– Att läkaryrket är ett ordentligt arbete, en trygghet och ett efterfrågat jobb. Det kändes som ett gediget yrke som jag aldrig skulle känna mig omotiverad att utföra.Den offentliga plikten och trygghetsnarkomanin har jag nog fått från min uppväxt och mina föräldrar som båda var statstjänstemän. Det är också därför som jag lockats av SVT och inte den kommersiella tv:n. Plikttrogen och med foträta skor, det är jag, haha.

– Och hade jag verkligen brunnit för skådespeleriet så hade jag nog valt det. (TT)