Han är en av pojkarna i Port Arthur

För att just ha genomlevt en flytt, med alla dess besvär, är Tore Gustavsson påfallande avspänd när han tar emot i sin nya bostad på Höganäshemmet. Han talar entusiastiskt om de ljusa lokalerna och den fina matsalen, medan vi vandrar genom korridorerna.

Tore Gustavsson är född i det anrika Port Arthur-huset på Frodegatan i Uppsala. Huset ägdes av Statens järnvägars pensionskassa och enbart anställda vid järnvägen bodde där. På 1930-talet såldes huset och blev bostadsrätt, och då installerades vattenklosetter i huset - en spännande nyhet för barn som dittills varit vana att gå på utedassen nere på gården.
- Det fanns uppemot 90 barn i huset. Vi killar var jämt i fejd med Petterslundarna - speciellt minns jag "grankrigen". Petterslundarna tog våra granar som vi samlat till kasen, och vi tog tillbaka dem. Så där höll vi på. Gösta Jönsson, den ende som finns kvar från den tiden, ledde Port Arthur-gänget, säger Tore Gustavsson.

Han minns också mycket väl den fruktade gårdskarlen, som hette Lindberg men kallades "Limpan".
- Vi barn var rädda för honom, mycket därför att han inte tyckte om när vi råkade krossa källarfönster. Hände det något letade han omedelbart upp syndaren.
De första småskoleåren gick Tore Gustavsson i skola i gamla tingshuset på Salagatan, men sedan fick eleverna flytta till den vackra, nybyggda Vaksalaskolan.
- Om skolan var fin? Ja, det tror jag det. Och tänka sig att det är så länge sedan som 80 år när vi började gå där, säger Tore Gustavsson och skakar klentroget på huvudet.

Sedan berättar han att han var på återträff i Vaksalaskolan i våras för att fira jubileet.
-Vi har haft återträffar flera gånger, men det finns inte så många skolkamrater kvar i livet längre. Det var väl en tre fyra stycken kvar från min årskull nu senast.

Pojkarna i Port Arthur-huset hade en speciell ritual som upprepades varje vår. Där Almtunaskolan ligger i dag låg en gång en källåder, och varje första maj gick de dit för att bada.
- Vi var 10-12 killar, och alla måste hoppa i vattnet.
Scoutrörelsen som drevs av Frälsningsarmén var viktig i Tore Gustavssons ungdom, och han berättar om scoutstugan ute i Lunsen, och aktiviteterna där om somrarna för länge sedan.
- Men vi firade midsommar i stan, inne på gården. Alla familjer var med, och det var grabbar från huset som skötte musiken. De spelade flera olika instrument, jag minns till och med att någon hade trumpet. Det fanns en väldig sammanhållning mellan äldre och yngre i Port Arthur.

När den sexåriga folkskolan var slut fortsatte Tore Gustavsson vid Högre folkskolan på Kungsgatan.
- Jag tror inte att någon i min klass började på Högre allmänna läroverket. Ungefär hälften fortsatte som jag vid Högre folkskolan.
Efter skolan arbetade Tore Gustavsson en tid vid Nymans verkstäder, och började sedan som maskinist vid Akademiska sjukhuset 1941.
- Det var ju under krigsåren, så sjukhuset hölls varmt med allt från torv till gamla lador och torp. Eftersom allt brann upp på en gång var det väldigt jobbigt att vara maskinist de där åren.
Men hade Tore Gustavsson det hett om öronen på Akademiska så skulle han snart få det desto svalare.

Han inkallades och krigsplacerades långt uppe i Korpilombolo och anlände dit i 30 graders kyla och ett snödjup på 40 centimeter. Eftersom han hade anmält sig som cykelmekaniker hade svenska försvarsmakten helt logiskt gett honom i uppgift att sätta broddar på alla de hästar som förbandet hade med sig i järnvägsvagnarna.
- Det var den absolut värsta tiden i mitt liv, och det var tur att jag hade en bonddräng som handräckning. Jag hade ju aldrig haft med hästar att göra. Och kallt var det. Jag förfrös både öron och fingrar - och näsan är röd än, skojar han.

Från unga år har Tore Gustavsson varit intresserad av idrott, och under 1940-talet var han en duktig bandy- och ishockeyspelare i IK Sirius.
1944 gifte han sig med sin Elsie (makarna har varit gifta i 65 år i år), och de bosatte sig på Hjalmar Brantingsgatan där de bodde i många år.
Politik och frågor som rör rättvisa har alltid legat Ture Gustavsson varmt om hjärtat, liksom hans intresse för frågor om vård och omsorg. Detta gjorde att han tidigt började engagera sig i arbetarrörelsen i Uppsala, och han har haft en stor mängd förtroendeuppdrag genom åren.

Han är en av pojkarna i Port Arthur

När Tore Gustavsson växte upp bodde det ungefär 90 barn i husen i Port Arthur. Han är en av dem Nu fyller han 90 år.