Lars Häger är född i Söderhamn och uppväxt i Bollnäs med tre syskon. Hans pappa var redaktör på Bollnäs Tidning.
– Jag förlorade min mamma när jag var nio år, vilket var en stor tragedi.
Som barn var han inbiten serieläsare och läste allt tecknat han kom över, och även böcker om serier. Som många andra pojkar på den tiden drömde han om att gå till sjöss.
– Jag ville komma ut på havet, glida runt och styra och ställa. Genom tidningskontakter kände pappa skeppsredaren Sven Salén, och det ordnades så att jag fick mönstra på en stor tanker.
Sommaren han var 15 år gick han ombord på tankern Seven Seas med destination Persiska viken. Där jobbade han med underhåll. När sommaren och skolan var slut gick han till sjöss på allvar.
– Jag mönstrade på i Narvik och gick den så kallade ”malmyankeetraden”, Narvik-kontinenten-USA, säger Lars Häger som minns Rio, där tankern låg en hel månad. Besättningen hade gott om tillfällen att upptäcka omgivningarna.
– Det fanns en bar med namnet Gröna hissen. Det var ett förskräckligt ställe, säger han hemlighetsfullt och skrattar innan han övergår till att tala om Rios stränder med sol och bad.
Han gjorde sin militärtjänst vid kustartilleriet i Göteborg och planerade sedan att sedan gå tilll sjöss igen. Men ödet ville annorlunda. Sista veckan vid kustartilleriet träffade han sin första hustru.
– Och jag kunde ju inte ge mig iväg när jag hade en flickvän. Att stanna på land och bli tandläkare var alternativet.
Han läste upp sina betyg och kom in vid Tandläkarhögskolan i Umeå.
– Men jag tänkte att det inte kan vara kul att plugga där.
I stället började han läsa historia i Uppsala. Det var en lycklig period i hans liv, och hans ögon lyser när han berättar om sin fascinerande och pedagogiske historieprofessor Sven A Nilsson som styrde på institutionen.
– Jag kände att jag ville stanna på institutionen. Det var så roligt och stimulerande. Men jag förstod ju att jag måste börja forska om jag ville vara kvar, säger Lars Häger, som dock insåg att forskning inte var hans grej. I stället läste han idé- och lärdomshistoria och statistik, och fick sedan 1972 jobb som arkivarie på landstinget i Uppsala. Där arbetade han med medicinska journaler.
– Det fanns enorma mängder papper överallt, i Akademiska sjukhusets journalarkiv och på alla vårdcentraler i stan, och mikrofilmningen låg i sin linda. Vi skapade rutiner åt Spri, Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, som skulle passa alla former av sjukvård.
1993 flyttade han med sin nuvarande hustru till huset i Norby. Lars Häger skadade sig svårt i en cykelolycka hösten 2012 och vårdades länge på sjukhus. I dag är han på väg tillbaka till sitt gamla jag, men har fått en annan inställning till sina intressen historia och litteratur.
– Jag tar numera illa vid mig av krig och död, och har fått en annan syn på litteratur. Jag har ändrat attityd till rätt mycket, säger Lars Häger som tidigare var han en fysiskt aktiv person som gillade slalom, tennis och innebandy. I dag får han nöja sig med att gå runt med käpp i en skogsdunge för att stärka musklerna. Men allt går åt rätt håll, och han blir rörd när han berättar om stödet från familjen:
– Uppbackningen har varit fantastisk, både från barnen och min underbara hustru som stöttar i alla lägen.
Och vad lärde han sig av den torpederade båtsmannen, vars berättelse om torpederingen älskades ”fruktansvärt hemskt mycket” av besättningen?
– Att ta livet som det är och inte planera så mycket. Jämfört med att bli torpederad på Stilla Havet på julafton 1944 finns inget annat som är viktigt.