Människor och teknik har alltid intresserat Tomas Winqvist, och i sitt yrkesliv har han lyckats med den kombinationen, sjuksköterska och systemvetare som han är. Vi träffas en av många snöiga vinterdagar, och Cellovägen ligger mjukt inbäddad i fjäderlätt nysnö.
Tomas Winqvist är född i Enskede, men uppvuxen i två bruksorter: Lilla Edet och Iggesund. Han stämmer inte in i kritiken av bruksorter som repressiva och präglade av Jantelagen.
– Så klart var det en väldig bruksanda, men jag tyckte samtidigt att det var trevligt. Det låg en stor trygghet just i det faktum att alla kände alla.
Som pojke sysslade han med sina Märklintåg, samlade frimärken och var med i scouterna.
– Jag tillbringade mycket tid ute i skog och mark. När jag var lite äldre var det logdanser runt om i Hälsingland som gällde.
Att plugga vidare var naturligt, så 1971 flyttade Tomas Winqvist och en kamrat till Uppsala. Han trivdes direkt.
– Jag kände att Uppsala var min stad, och fortfarande gillar jag rörligheten, att det hela tiden kommer hit nya människor. Kanske är det kontrasten till de brukssamhällen jag vuxit upp i som ligger bakom.
Tomas Winqvist tänkte välja ett ämne med anknytning till naturvetenskap, men vad?
– På den tiden var det så annorlunda, valen var nästan obegränsade. Jag minns hur vi satt på Universitetshusets trappa och funderade: ”Vi vill plugga, men vad vill vi läsa?
För Tomas Winqvists del slutade det med studier i matematik och numerisk analys, för nu närmade sig datorernas intåg i samhället – att arbeta med datorer var ett framtidsjobb. Han skrattar när han tänker på de första datorer som universitetet förfogade över i mitten av 1970-talet.
– Det var helt sjukt hur det fungerade med de första datorerna. Först fyllde man i en programblankett på papper, sedan lämnade man över den till stansoperatriserna som fick stansa ut den till kod. Och så gick man in i den jättestora maskinhallen med den jättestora datorn, där koden matades in.
Efter sin systemvetarexamen fick Tomas Winqvist jobb som programmerare på Konsum Stockholms dataavdelning. Där jobbade han i tre år innan han bytte karriär. Under sin studietid arbetade han extra på långvården vid Kungsgärdets sjukhus och trivdes med vårdmiljön och stämningen. Nu lämnade han datorerna för människorna.
– Jag jobbade först som biträde på Akademiska sjukhuset, dels i medicinklinikens pool, dels som extravak, säger Tomas Winqvist som först gick biträdesutbildning, sedan undersköterskeutbildning och sist sjuksköterskeutbildning med inriktning på dialys.
– Dialys var jättekul därför att det var både teknik och människa.
Medan han tillhörde Kommunal var han fackligt aktiv för organisationen Facklig opposition som ”protesterade mot nedskärningar inom vården och rigida sossar”.
1999 värvades Tomas Winqvist till privata Kungsdialysen, där han var verksamhetschef fram till 2006. I dag arbetar han på dialysföretaget Diaverum som har sitt svenska säte i Lund och huvudkontoret med koncernledningen i München. Jobbet medför resande nästan varje vecka: företaget finns i 14 länder och på väg in i ytterligare två.
– Företagets tanke är att köpa för att växa och bli ännu större. En av mina uppgifter är att resa runt och titta på och värdera företag avseende lokaler, maskiner och personal.
På sin fritid tycker Tomas Winqvist om att umgås med familjen, läsa böcker och lyssna på musik. Han spelar själv gitarr och piano, ”fast inte i publika sammanhang”, och har en halvflygel hemma.
– Jag åker gärna med familjen till fritidshuset på Gräsö, oavsett årstid. Jag gillar att jobba med olika byggprojekt där. Vedhantering tycker jag också om – både att fälla skog och klyva ved.