– Jag skulle inte vara glad länge utan skog inpå knutarna, säger Svend Erik Mathiassen med stort allvar.
Han är född i Glostrup i Danmark. När han var två år flyttade familjen till Odense. Hans mamma var laboratorieassistent på en chokladfabrik, och blev sedan småskollärare, hans pappa ingenjör och senare lärare för vuxna. Som barn tyckte Svend Erik Mathiassen om sport, spelade fotboll och tävlade i friidrott och gymnastik. Men det var orienteringen som vann hans hjärta.
– Jag upptäckte orientering först som 19-åring. Det var kärlek direkt.
Han började träna på allvar och nådde snart elitnivå. Bland meriterna finns ett stort antal svenska och danska orienteringsmedaljer samt en bronsplats i veteran-VM.
– En stark sak med orientering är att alla åldrar och kön träffas på samma ställe – det finns alla sorter, från tanter som plockar kantareller mellan kontrollerna till folk som satsar allt, säger Svend Erik Matthiassen, som förutom orientering ägnade sig åt körsång på fritiden.
Yrkesmässigt kunde han ha valt vilken bana som helst. Han hade både språköra och sinne för naturvetenskap och matematik och toppbetyg i alla ämnen. Men till hans lärares förtvivlan valde han att läsa till idrottsfysiolog vid Köpenhamns universitet där han tog en masters i slutet av 80-talet. Sedan jobbade han som timlärare i fysiologi vid sjukgymnastutbildningen vid Odense universitet.
– Jag tyckte det var kul att undervisa, och tjejerna var snygga.
En tidigare handledare tipsade om en ledig doktorandtjänst i arbetsfysiologi i Stockholm, och han bestämde sig för att åka upp och kolla läget.
– Jag hade inte haft en tanke på att doktorera. Men samtidigt lät det lite fett att bli doktor, säger Svend Erik Mathiassen som kom till Stockholm några veckor senare.
– Om det kändes åt fanders fel kunde jag ju bara åka tillbaka. Men det gjorde det inte.
Han skrev sin avhandling i arbetsfysiologi på Arbetslivsinstitutet och arbetade sedan där fram till 1999, han blev senare professor vid Malmö högskola. Egentligen hade han tänkt flytta hem till Danmark efter att ha doktorerat, men mötte sin svenska hustru Elizabeth dessförinnan. 2004 blev han headhuntad till Högskolan i Gävle som professor och forskningsledare vid Centrum för belastningsskadeforskning.
Han leder i dag Sveriges största forskargrupp inom arbetsrelaterade belastningsskador som sedan 2009 är ett så kallat nationellt ”center of excellence”.
– Fortfarande finns det alldeles för många enahanda arbetsuppgifter, repetitivt arbete och tunga lyft i vården, säger Svend Erik Matthiasen, och tillägger att det inte enbart handlar om fysiologi – många arbetsuppgifter belastar dessutom själen:
– Att många får belastningsskador beoror både på psykiska och fysiska faktorer. All forskning och erfarenhet visar dessutom att om man inte får igång människor igen inom tre månader efter att de fått besvär blir det väldigt svårt, för då sitter det onda inte längre lokalt i rygg eller nacke utan har flyttat upp hit, säger han och pekar på sitt huvud.
Svend Erik Mathiassen satt i regeringens arbetsmiljöpolitiska kunskapsråd 2008–2011. På uppdrag av Arbetsmiljöverket undersökte han mellan 2012 och 2013 kvinnors hälsa i arbetslivet. I dag sitter han i en expertgrupp om ryggont som ingår i Statens beredning för medicinsk utvärdering.
– Jag har aldrig varit någon karriärist. Mycket i mitt liv har varit tillfälligheter, och slumpen har styrt. Jag har sagt ja till det som har dykt upp. Jag blev forskare mest för att det var kul, sedan är det ju inte fel heller om man kan hjälpa människor med deras belastningsskador. Det är en häftig känsla, förknippad med glädje och lust, när man inser att man kommit på något viktigt som man kanske är först med i världen. Den känslan är min drivkraft.