Han fick studera vidare

OVIKE Rådjur betar i skogsbrynet utanför köksfönstret och domherrarna flockas ivrigt kring fågelborden denna soliga decembermorgon hos Ingemar Hansson i idylliska Ovike.

Fågelälskare. Ingemar Hansson värnar om fåglarna och ser till att hålla sina fågelbord fyllda.

Fågelälskare. Ingemar Hansson värnar om fåglarna och ser till att hålla sina fågelbord fyllda.

Foto: Sven-Olof Ahlgren

Uppsala2013-12-15 08:08

Han växte upp på ett småbruk i Håcksvik i Svenljunga kommun.

– Min pappa var min stora idol. Han fixade allt. Men tidigt insåg jag att han inte haft möjligheter att studera vidare, även om han läste kurser på egen hand i socialvetenskap. Pappa såg till att vi barn fick läsa i stället. Jag och min bror delade på samma Hermodskurser, säger Ingemar Hansson som efter sjuårig folkskola gick lantbruksskola och sedan folkhögskolan Katrineberg i Halland.

– Folkhögskolestudier är på sätt och vis en kurs i att bli människa.

Han fortsatte efter värnplikten på specialgymnasiet på Hvilans folkhögskola i Åkarp. Studietakten var tuff:

– Jag läste långa tider till sena kvällen sju dagar i veckan. Målet var studenten och sedan Ultuna.

Och Ultuna blev det. Han fortsatte i samma hårda studietakt där och blev husdjursagronom 1966, på sju terminer i stället för tio. Som agronom blev hans inriktning genetik och förädling. Senare fokuserade han på livsmedelsvetenskap och köttvetenskap, och disputerade 1974, samma år som familjen flyttade in i huset i Ovike.

– Jag arbetade med hela kedjan från bonden till konsumentens tallrik, i samverkan med kolleger inom avel och utfodring gällande alla djurslag, med forskning, utvecklingsarbete och undervisning, säger Ingemar Hansson som slutade på SLU 2004.

Sin blivande hustru Britt träffade han under folkhögskoletiden i slutet av 50-talet. De gifte sig 1965 och flyttade in i en lägenhet på Hällbygatan.

– Veckan efter bröllopet hade jag tre tentor, minns han.

Ingemar Hansson lärde sig dansa som 15-åring och har fortsatt med det i 60 år, även om paret höll upp en period när barnen var små. I dag ser han och hustrun till att komma iväg och dansa minst en gång i veckan.

– Att dansa är friskvård.

Han har alltid engagerat sig i ideella föreningar, däribland bygdegårdsrörelsen, hembygdsföreningen och andra föreningar inom kulturområdet. Som en del i sitt kulturintresse bygger han också nyckelharpa. Det visar sig dessutom att den vackra Clara Waever-vepan med fågelmotiv som hänger i vardagsrummet är broderad av honom.

– Jag tycker om att ha saker för händer. Just nu är det träarbeten som gäller.

När Knivsta kommun bildades 2003 engagerade Ingemar Hansson sig även politiskt för Centerpartiet. Han är intresserad av samhällsutveckling och vill vara med och påverka. Men det var först efter yrkeskarriären som han fick möjligheten. Det började med uppdrag i utbildningsnämnden. I dag sitter han i socialnämnden.

– Det är oerhört givande att vara med. Fast mitt stora intresse är skolfrågor. De är viktiga, ja, avgörande för samhället.

Under tiden i utbildningsnämnden var han med och hjälpte åttondeklassare på Thunmansskolan i matte.

– Det var jättespännande och mycket uppskattat. Om ungarna får en bra start i livet i skolan, om de lär sig räkna och läsa och förstå vad de läser – då finns möjligheterna till ett bra liv.

Ingemar Hansson

UNT gratulerar

Aktuell: Fyller 75 år 15 december.

Yrke: Tidigare agronomie doktor och docent.

Familj: Hustru Britt, döttrarna Helene Christina och Gunilla, tolv barnbarn samt katterna Fluffy och Frans.

Bor: I Ovike, Husby-Långhundra.

Engagemang: Kommun- och landstingspolitik, föreståndare av Blå Wingen och kulturförening. Tidigare ordf i kyrkofullmäktige, sekreterare i Dansringen Märsta.

Intressen: Människor, musik, dans, djur och natur.

Läser just nu: How to talk to absoluteley everyone av Mark Rhodes och Analfabeten som inte kunde räkna av Jonas Jonsson.

Om sig själv: Tuff och krävande mot mig själv, glad, gillar människor. En fixare som gillar att snickra och måla.

Uppskattar hos andra: Engagemang.

Motto:”Försök! Det går alltid”! (Efter sin pappa.)

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om