Efter 42 år i Försvarsmakten har Arne Wessner blivit något av en militär tusenkonstnär. Han går fortfarande till jobbet med glatt hjärta, och ser sitt arbete som ”en ynnest i livet”.
– Jag har fått prova på så mycket och träffat så många intressanta människor, säger han medan vi slår oss ner på en bänk i grönskan invid Fyrisån.
Arne Wessner har tyska rötter. Hans pappa kom till Kålsäter i Värmland 1951 och året efter kom hustrun och de tre äldsta barnen.
– Nio månader senare föddes jag och min tvillingsyster.
Familjen bodde först i en barack djupt inne i de värmländska skogarna. Men hans föräldrar lyckades bra i Sverige.
– Pappa startade handelsträdgård. Han sålde grönsaker och frukt, odlade i växthus han själv byggt.
Genom sin storebror anslöt sig Arne Wessner till Föreningen flygpojkarna.
– Föreningen sysslade med utbildning i luftbevakning, idrott och friluftsverksamhet. Och vi fick lära oss att skjuta också.
Han gick tvåårig fackskola i Filipstad, och tog 1971 värvning i Halmstad där han gick utbildning som befälselev. Till Uppsala och F 16 kom han 1973, och arbetade de första åren som instruktör inom värnpliktsutbildningen. Han fortsatte som plutonchef fram till 1982, då han blev utbildningsledare inom markförsvaret. De sista åren på F 16 var han utbildningskompanichef, bland annat plutonchef för de första tjejerna som ryckte in.
1985 kom han till F20 som instruktör. Där arbetade han bland annat som lärare i flygbastaktik och försvarskunskap. Under åren där gjorde han också FN-tjänst vid Golanhöjderna.
– Vi bodde i Tiberias, och jag hade familjen med. Det var ett fantastiskt år, och jag lärde känna många olika människor.
Tiden där väckte tankar hos honom.
– Vi passerade beduinbyar med rostiga vattenledningsrör som det kom enstaka droppar från samtidigt som vi kunde se hur det vräktes ut vatten på israeliska odlingar. Det var då det slog mig att vattnet är en av grogrunderna till konflikten och missnöjet, säger Arne Wessner.
Han skrev en uppsats om vattenlösheten i området. Därmed tog han ett första steg in på det område där han jobbar i dag: miljön.
1998 återvände han till F 16 och frivilligsektionen.
– Det var jättekul att få träffa en annan kategori människor, och det var så härligt att få uppleva kraften i frivilligrörelsen!
2000 fick han tjänst på Protokollet på Försvarshögkvarteret. Där skötte han internationella kontakter. 2003–2005 gick han Försvarshögskolans chefsprogram. Då var han 50, äldst av kursdeltagarna.
– Jag har alltid varit en ”slow starter”. Det var lite speciellt att plugga med folk som var så mycket yngre och med annan utbildningsbakgrund. Det blev många bra diskussioner och reflexioner.
Efter chefsprogrammet jobbade han med rustningskontroll och sedan med internationella försvarsmiljöprojekt innan han blev Försvarsmaktens miljöchef.
Miljökraven har ökat även på försvaret och han berättar om blyfri ammunition och biologisk mångfald på skjutfälten och om marinens hänsyn till sjöfåglars häckning.
Han är idrottsintresserad sedan ungdomen, aktiv inom bandy, skidor och småningom långdistanslöpning för UIF med tävlingar runt om i Uppland. Att hålla sig i trim är viktigt än i dag.
Han har stark familjekänsla och uppskattar när familjen samlas. Att vistas i skog och mark, kanske sitta i en eka och fiska i Värmlandstjärn hör också till livets höjdpunkter.
– Sånt är viktigt och gör att man glömmer vardagsbestyren.