Dagens jubilar blev bokstavligt talat bergtagen för tio år sedan. Visserligen är han uppvuxen nära Pyrenéerna och såg bergen varje dag, men först när han var 55 upptäckte han dem på allvar.
– Jag gjorde min första riktiga vandring med min bror. Vi klättrade i dimman på 2 500 meters höjd. När dimmorna lättade såg jag en fantastisk vy med bergstoppar som speglade sig i sjön. Mitt hjärta brast vid den synen.
Sedan dess gör han ett tjugotal vandringar årligen i Pyrenéerna och fotograferar under tiden. Lyriskt berättar han om soluppgångar och bergstoppar som lyser som guld, om bergsfolket där, och om örnar som seglar förbi.
Han växte upp i Jean Baptiste Bernadottes födelsestad Pau i Frankrike, äldst av fem syskon och med kärleksfulla föräldrar. Sin mamma, som i dag är 87 år, har han alltid stått nära.
– Jag har kunnat tala med henne om allt, till och med kärleksproblem. Hon är min bästa vän. Vi kan prata i telefon i timmar.
Han slutade skolan och fick jobb som elektrikerlärling i hemstaden. Eftersom det var slutet av 60-talet lät han hår och skägg växa. På väggarna i hans rum hängde Jimi Hendrix-affischer.
– Vi var fem långhåriga i Pau på den tiden. På lördagskvällarna vågade vi inte visa oss på stan. Det var en regementsstad och vi riskerade att få stryk av värnpliktiga som ansåg att vi var bögar.
När det var dags för hans egen värnplikt klippte han hår och skägg, kallades till elittrupperna och låg inkallad i två år.
En del kamrater tänkte ansluta sig till Främlingslegionen efteråt, men Patrick Gomes liftade i stället till Biarritz för att semestra med en vän. Där fick han jobb som poolskötare och badvakt och förälskade sig i en tjej från Göteborg.
Efter semestern lånade han en ryggsäck, köpte en Europakarta och liftade till Sverige med en reskassa på 200 kronor. Hans pappa som ville att sonen skulle gå in i firman var arg, hans mamma förtvivlad.
Frankrike i oktober var kallt och eländigt och svårliftat. Flera gånger var han på väg att vända, men stoltheten hindrade honom. Till slut fick han lift med franska studenter som skulle till Oslo.
– De släppte av mig på Stora Avenyn i Göteborg. Där stod jag med mitt långa hår, mitt skägg och min ryggsäck. Jag träffade tjejen och tillbringade en vecka i stan. Jag minns särskilt filmen Easy Rider som hade premiär då. Den var textad på svenska och jag fattade inte ett dugg.
I samma veva som han skulle lifta hem stötte han på en grupp franska studenter som sålde akvareller med Parismotiv och erbjöds att ansluta sig till gruppen.
– Akvarellerna sålde som smör, för det fanns pengar i Sverige på den tiden. Sedan reste vi till England men det gick inte lika bra. Engelsmännen var fattiga och otrevliga, och vi hade en bobby efter oss överallt.
Efter tre månader återvände han till hemstaden, men blev snart uppringd och erbjöds att bli förman i under en ny konstexpedition, till Stockholm.
– I Stockholm fanns massor av intressanta människor, hippies och desertörer. Vi ingick alltmer i de kretsarna i takt med att affärerna gick allt sämre.
Här mötte han också kärleken, bosatte sig i Handen, fick en dotter, flyttade till Farsta och jobbade som plastisolerare på LM Ericsson.
När han besökte en vän i Uppsala tog livet en ny vändning, inte minst i samband med skilsmässan. Han bestämde sig för att börja studera och flyttade till Uppsala. Här läste han på ett halvår in tre gymnasieår i ämnena psykologi, svenska och engelska vid Cederbladsskolan.
– En värld av kunskap öppnade sig, säger Patrick Gomes, som utbildade sig till fritidspedagog vid Uppsala universitet. Men han försummade inte sällskapslivet utan var under 70-talet stammis på Rackarbergspuben.
– Jag kände säkert halva Uppsala på den tiden.
När han tog sin examen fanns inga fritidspedagogjobb, så han översatte utbildningen till franska och sökte jobb i sitt gamla hemland samtidigt som han sökte ett fritidspedagogjobb i Solna. Han fick båda jobben, men Solna var snabbast. Dit pendlade han i tio år innan han fick jobb på Eriksskolan och sedan Stenhagenskolan i Uppsala.
I år har han bott i Sverige i 43 år. Han trivs, och har inga planer på att återvända, även om han har pojkrummet med Jimi Hendrix på väggen kvar hemma hos mamma i Pau.
– Frankrike är inte samma land som när jag lämnade det.