– Vi firade ordentligt på Särsta Wärdshus, säger han när vi träffas hos paret i centrala Knivsta. Hit flyttade de hösten 2014 från sin villa, och uppskattar närheten till bibliotek, vårdcentral och affärer.
Henry växte upp i Lilla Kvarnbol, Husby-Långhundra, där föräldrarna drev ett litet lantbruk. De fyra sönerna hjälpte tidigt till med sysslorna. Henry hade lätt för sig i skolan och tyckte om att läsa, men några möjligheter till ytterligare skolgång hade han inte.
– Jag var så nyfiken på allt, men det var inte aktuellt för min del. Jag hade säkert gjort det om jag fått frågan, funderar Henry som tror han ärvt sin mammas gener.
– I den tidens patriarkaliska samhälle fick hon inte gå i skola i mer än sex år.
Krigsvintern 1940-41 körde han timmer i skogen med sin pappa. Han pluggade svenska och geometri på hermods, och i UNT följde han kriget i Europa.
– Jag minns bilderna av hur den där jäkla Hitler stod där och orerade, och höll sina parader. Jag tänkte: ”Den mannen kan aldrig vinna ett krig!”.
I UNT såg han också en sommar en annons där skånska bönder sökte folk som ville gallra betor.
– Kanske var jag lite djärvare än mina bröder, för jag tog tåget till Beddige och betfälten tillsammans med några kompisar.
Språkförbistringen mellan upplänningar och skåningar var nästintill babylonisk:
– Det var nätt och jämt att de kunde prata så att vi förstod vad de sa.
Arbetslivet inleddes tidigt. Samma dag han konfirmerade sig ordnade han jobb som bonddräng.. Efter ytterligare ströjobb fick han jobb på företaget Stille-Werner i Stockholm som tillverkade bland annat blodtrycksmätare. Henry gjorde värnplikten vid I 8 i Uppsala. På samma lucka låg två blivande riksdagsmän: Hans Alsén och Gustav Persson.
1947 träffade Henry sin blivande hustru Alice genom bekanta som skulle låta honom få träffa en kompis till dem.
– Kompisen sitter där, säger han och pekar över bordet mot sin hustru sedan 67 år. Mötet var kort, men de träffades sedan i Knivsta, då ett betydligt mindre samhälle än i dag.
– Det gick inte att undvika, skrattar han. De gifte sig 1950 och bosatte sig i Gredelby innan de 1962 byggde hus på Törevägen. Henry gick en självbyggarkurs, funderade och skissade på huset som blev precis som de ville ha det.
1953 blev han vaktmästare på öronkliniken på Akademiska, och kom snart i kontakt med överläkare Gunnar Aschan som sysslade med experimentarbeten inom flygmedicin.
– Han var en driftig person, en fixare av rang, säger Henry, som snart fick allt större arbetsområden. Aschan noterade hans skicklighet med instrument, ryktet spreds och snart började andra läkare komma med instrument och frågor.
– Till sist frågade jag vilka arbetstider jag egentligen hade. Aschan svarade: ”Du får komma och gå när fan du vill bara du sköter jobbet”. Så man kan väl säga att jag hade flextid, säger Henry som 1970 tog ingenjörsexamen efter kvällsstudier. Han blev forskningsingenjör vid Centrala forskningsverkstaden på Akademiska. Där deltog han bland annat i tillverkningen av detektorer till Leptunneln vid Cernlaboratoriet i Geneve från 1985 till pensioneringen 1992.
Fritiden har han till stor del ägnat orientering, en sport som passade honom till skillnad från bollsporter.
– Jag har inget bollsinne alls, utan sparkade tidigt snett och vint, säger Henry som både varit aktiv orienterare och ledare för orientering inom Långhundra IF i nästan ett kvartssekel.
– Både professionellt och privat har jag haft förmånen att få jobba med det jag är intresserad av.