Han klarar skogen och maten

Redan som 14-åring började Rune Andersson som skogsarbetare, och har sedan dess arbetat i skogar över hela Uppland.
Han växte upp i Hagby, där hans pappa arrenderade gården Skånome. Rune Andersson gick i Hagby skola i sju år, och fick tidigt börja hjälpa till att köra traktor, slå vallar och sköta självbindaren.
- Far var bonde fram till 1953, då arrendet tog slut, och han fick börja som skogsarbetare i stället. Det var en stor gård med två anställda lantarbetare och en förste ladugårdskarl. Och djur hade vi förstås: kor, grisar och fem hästar.

När Rune Andersson gått ut skolan 1954 började han arbeta med sin pappa i skogen.
- Visst var det lite tungt i början, men jag trivdes riktigt bra med att hugga tillsammans med farsan. Det gick bra att jobba med honom, och vi hade en fin gemenskap. Vi jobbade tillsammans i flera år.

Som ung var Rune Andersson mycket idrottsintresserad, och var med när Hagby IK grundades 1956.
- Jag var målvakt i fotbollslaget i runt tio år. Vi spelade i den dåvarande lägsta divisionen, åttan.
Rune Andersson gick två vinterkurser på Wiks folkhögskola, en miljö som var helt annorlunda än hans normala.
- Att gå på Wik var annorlunda, det var stor skillnad. Jag minns fortfarande rektor Emil Lemhagen och alla de andra lärarna. Ibland hade vi elever dans i Borgarsalen på Slottet, och det arrangerades maskerader där alla var utklädda.
Sin värnplikt gjorde Rune Andersson vid ingenjörstrupperna i Solna. Det var en bra tid i hans liv, även om den innebar en hel del strapatser.

- Jag minns när vi cyklade från Solna till Älvkarleby i full utrustning, en sträcka på 16-17 mil. Vi stannade vid dåvarande S1 i Uppsala och åt lunch, innnan vi cyklade vidare till Laxön i Älvkarleby. Där hade vi övningar och byggde färjor och broar.
Rune Andersson gick 1960-61 på Frossarbo för att lära sig mer om moderna skogsbruksmaskiner, och utbildade sig sedan vidare på skogsmaskiner i Färna, Västerås.
- Det gav mig goda inblickar i maskiner och hur de fungerar, säger Rune Andersson som sedan arbetade som avverkare åt Domänverket överallt i de uppländska skogarna.

Hans arbete höll honom borta från familjen under veckorna i nära tio år.
- Jag huserade i personalbostäder i bland annat Norrtälje. Det var lite påfrestande med skiftgången, och tråkigt att vara själv, även om vi var ett par tre stycken som jobbade så.
När Rune Andersson blivit 60 förändrades hans arbetsvillkor, så att han jobbade med röjning och planteringar mellan april och september.

Och skogen har han alltid trivts i. Någon bär- eller svampplockare är han inte, men jagar desto hellre.
- Jag jagar i Ribbingebäckstrakten i Järlåsa. just nu är det rådjur och älg. Jag var ute förra helgen och skall ut och jaga nästa helg också.

Efter sin pensionering har Rune Andersson börjat laga all mat i familjen, både till vardag och fest.
- Hon får sköta disken, säger han och nickar åt hustru Lotta, som också är uppvuxen i Hagby, och som han känt sedan hon var i femtonårsåldern.
Även Rune Anderssons matlagningskunskaper har några år på nacken.
- När min mamma dog så blev det jag som fick ställa mig vid spisen och laga mat till mig och pappa. Det var så det började. Mina specialiteter i dag är nog älgskav och skomakarlåda.

Han klarar skogen och maten

Rune Andersson högg i skogen med sin far som ung, och fortsatte på den banan, om än med maskiner. Efter pensioneringen lagar han all mat i huset, och har man tur blir det älgskav.