Han samlar för eftervärlden

Gunnar Olsson kom till Radio Uppland under kanalens pionjärår. När han på 1980-talet sedan bytte medie, från tal till skrift, kom han till Upsala Nya Tidning under vad han själv kallar tidningens guldålder.

Han växte upp i Härnösand och han kallar sin levnadsbana "rätt konstig".
- Jag gick om en hel del klasser, så det tog tid att bli klar. Herregud, så många ämnen jag blev underkänd i, säger Gunnar Olsson, och berättar att han lärde sig låta bli att lämna in sina studentskrivningar eftersom den som inte gjorde det var berättigad till omprövning.

Vad sysslade du med i stället för skolarbetet?
- Jag gjorde intervjuer och ljudinspelningar, säger Gunnar Olsson och berättar hur han i början av 60-talet intervjuade gamla släktingar, bland annat farfaderns syskon, om deras liv. Hans drivkraft var - och är än i dag - att "rädda saker från förgängelse".
- Redan när jag var ung var jag gammal, säger han eftersinnande, men snart flammar åter den sanna historieentusiastens glöd och känsla för autenticitet upp igen:
- Jag lovar att det är fantastiskt häftigt att ha en lp med sin mormor, där hon sjunger och berättar.

Hela livet har Gunnar Olsson fortsatt med inspelandet. När han kom till Uppsala blev det konsertinspelningar, och så har det fortgått. Nya tekniker har avlöst varandra, och med dem behovet av ny teknisk utrustning.
Gunnar Olsson har fört över gamla inspelningar till cd-skivor; hyllorna bågnar av apparater och sladdar.
- Det behövs infernaliskt mycket utrustning för att föra över ljud från rullband till dator.

Gunnar Olsson läste svenska och historia i Uppsala för att bli lärare. Han jobbade bara något år i Tierp innan han lämnade yrket. Det var inte barnens fel.
- Tvärtom, de var snälla och läraktiga och hade min stora aktning. Nästan alla åkte buss fem mil om dagen. Jag tyckte synd om dem och gav dem så lite läxor som möjligt. Det var skolöverstyrelsen som var orsaken till att jag slutade, säger Gunnar Olsson och beskriver hur SÖ ständigt kom med nya dekret och idéer.
- Det var bara att slänga planeringen. Som lärare fick man aldrig jobba i fred.

På 1970-talet träffade han sin blivande fru med dotter, samt fick jobb som reporter på Radio Uppland.
- Det var när lokalradion brakade i gång, och Olof Rydbeck var chef - en mycket bra chef.
Men åren gick, och enligt Gunnar Olsson övergick pionjärandan i trött rutin och massproduktion. När reportagen allt oftare ersattes av "studioprat och skivor" ledsnade han, och i mitten av 80-talet såg han en annons där UNT sökte en landstingsreporter.
- Jag skrev världens fräckaste svar: "Jag är intresserad av jobbet. Är ni intresserade av mig?"

1986 började han på tidningen.
- Att skriva i stället för att prata gick förunderligt bra. Jag kände mig välkommen, och allt stämde.
- Egentligen har jag bara haft två längre jobb: 15 år på Radio Uppland och 15 år på UNT. Jag hade tur, för det var guldålder på båda ställena när jag började. Ofta inser man inte förrän efteråt hur bra man egentligen hade det.

När Gunnar Olsson var Bergsbrunnabo startade han 1987 Danmarks hembygdsförening.
- Det behövdes en enande kraft, för det fanns tiotals smågrupper och föreningar i området som sysslade med ungefär samma saker.
Han är även engagerad i Arbetsgruppen för Långhundraleden.
- Vi är ett gäng forntokar som försöker forska ut var en segelled mellan Åkersberga och Stockholm en gång gick. Folk vet inte att det fanns en sådan, för man kan inte tro att det är möjligt att segla hela den vägen.

Att recensera litteratur i UNT är en annan kär syssla. Gunnar Olsson säger att han försöker undvika överord i recensionerna, men kan inte undertrycka ett "Nog tycker jag att Johanne Hildebrands bronsåldersserie är rena smörjan".
- Men ibland kan man bli förvånad. Ta Catharina Ingelman Sundberg, en fantastisk fackboksförfattare, som debuterade skönlitterärt med en riktigt dålig fictionroman. Sedan skriver hon första boken i en serie om 1300-talet med kvinnlig huvudperson - på levande och uttrycksfull prosa. Och så blir det plötsligt bingo.

Han samlar för eftervärlden

Gunnar Olsson har alltid tyckt om att intervjua. Det har han gjort sedan han var mycket ung. Nu fyller han 75 år.