Tommy Bringholm är ständigt på jakt efter nya äventyr. Till vardags är han biträdande stabschef hos polisen i Uppsala. Han tog sin polisexamen 1974, men att han blev polis var ganska slumpartat, ett resultat av en rad tillfälligheter.
– Det var absolut ingen pojkdröm och jag var inte så sugen på det juridiska. Men jag har alltid tyckt om att arbeta med folk och när jag var klar med den obligatoriska skolgången så visste jag inte vad jag skulle välja. På den tiden hade man lön under polisutbildningen, så det blev en liten morot, berättar Tommy Bringholm.
I dag är han väldigt stolt över sitt jobb och oerhört tacksam för alla möjligheter som jobbet ger honom. När han för några månader sedan fick kunde gå en kombinerad ledarskaps- och kriminologiutbildning på Cambridge University var han inte sen med att hoppa på tåget.
Vi gör intervjun per telefon under en lunchpaus mellan föreläsningar på universitetet. Han beskriver Cambridge University som en plats som ser ut precis som slottet Hogwarts i filmerna om trollkarlen Harry Potter.
– På det stora hela är det väldigt brittiskt, säger Tommy Bringholm.
I början av 1990-talet så var Tommy Bringholm sugen på att vidga sina vyer. Han sökte en FN-tjänst i Somalia. Den tjänsten fick han inte, men kort därefter blev han erbjuden att jobba i Makedonien som militärpolis. Han åkte dit och det blev starten på många år av resor och uppdrag för bland annat FN och OSCE.
Genom åren har han varit valobservatör i bland annat Sydafrika, Bosnien, Nigeria, Kambodja och Georgien. Dessutom har han deltagit i olika projekt i länder som Kazakstan, Liberia och Rwanda.
Han har starka minnen från alla sin a resor. Ett av de starkaste har han från Rwanda där han var projektledare för ett samarbete mellan svensk, sydafrikansk och rwandisk polis.
– När vi först kom till Rwanda mötte vi en auktoritär polisorganisation. Många var rädda för polisen och vi såg att bland annat kvinnor som utsatts för våld inte vågade söka hjälp där. Vi arbetade länge med att hjälpa dem att utveckla organisationen och när vi åkte därifrån hade de bland annat inrättat speciella avdelningar för den här typen av brott. Det var ju inte så att vi hade uträttat några stordåd men vi hade funnits där som ett stöd.
Tommy Bringholms största drivkraft är att se människor växa.
– Det är fascinerande att se på vilket sätt människor kan växa. Vid en förändring kan folk vara tveksamma till det nya, de undrar hur det ska bli och kan ofta vara lite negativa eller oroliga. Men efterhand märker man att deras intresse växer och till slut driver de självständigt projektet vidare.
Även på fritiden är Tommy Bringholm ofta ute och reser. I våras åkte han och ett gäng kompisar till USA för att åka motorcykel längs Stilla havskusten. Ett av drömresemålen är att åka motorcykel i norra Indien, men han har svårt att få någon att hänga med.
– Alla säger att jag är tokig som vill åka dit och min fru säger att jag kommer bli magsjuk. Någon har sagt att det är någon tidig 60-årskris, men jag tror att det är en 40-årskris som aldrig tar slut, säger han och skrattar.
Tommy Bringholm har aldrig tvekat på att ge sig ut på nya resor.
– Det står nog orädd i pannan på mig. Jag lockas av det okända. Men det är roligt att leva och kul att göra saker. Och varför ska man inte ha roligt? säger Tommy Bringholm.
Han känner en väldigt stor ödmjukhet inför allt han har fått uppleva och att han faktiskt får bo och leva i ett land smed så trygga levnadsförhållanden. Tommy Bringholm är också väldigt stolt över sin familj och att han och hustrun Ing-Marie har varit gifta i 40 år.
Han bryr sig mycket om sina medmänniskor.
– Om det jag gör kan bidra till att göra det bättre för någon, så gör jag det.
Det han har saknat mest under alla sina resor är vardagen. Samtalen kring middagsbordet med familjen och den svenska maten. Allra mest falukorv med potatismos, inte lagat av vem som helst utan av hustrun Ing-Marie. Med andra ord saknar han det lilla. Eller det där som kanske egentligen är det stora.