I sommar har Martin Sigge seglat i 50 år. Det ska han fira med att genomföra den ultimata drömresan: genom Nordostpassagen, i Roald Amundsens kölvatten. Och planerna inför seglatsen tar just nu stor plats i hans liv. Båten är en havskryssare, en Hallberg-Rassy Monsun 31 på 9,5 meter. Martin Sigge är kapten för de 4–5 personer som ingår i besättningen. Däribland finns sonen Daniel, hustrun Lottas son Axel, två gamla ungdomsvänner och en lumparkompis.
– Vi lämnar Göteborg 1 juni, går via Island och Grönland, och kommer att passera polcirkeln söderifrån väster om Grönland, och norrifrån i Chukchihavet nordväst om Alaska innan vi kommer ut genom Berings sund norrifrån, säger Martin Sigge som lagt ut den planerade resan på sin hemsida.
Han föddes i Högalid i Stockholm. Pappa var kemiforskare och mamma språklärare. Familjen flyttade senare till Karlskoga, där hans pappa fick jobb i försvarsindustrin.
De hade sommarställe på Vätö, och en sommar för 50 år sedan fick han följa med sin far till järnvägsstationen i Norrtälje för att hämta ut ett jättestort paket. På paketet stod ett långt ord, som tioåringen mödosamt stavade sig igenom: ”O-P-T-I-M-I-S-T-J-O-L-L-E-B-Y-G-G-S-A-T-S”.
– Jag blev överväldigad av lycka och kunde inte fatta att vi hade råd att köpa den. Vi var väl inte fattiga, men vi var fyra barn och på den tiden var det bara pappa som arbetade.
Martin Sigge och hans pappa byggde jollen tillsammans, berättar Martin Sigge som såg till att få med jollen till Karlskoga när sommaren var slut. Där seglade han på ett strömt ställe i Timsälven som rinner genom staden. Karlskoga är en stad helt utan seglingstraditioner, och han minns fortfarande hur man förfasade sig över hans seglingsturer på Timsälven – speciellt då han var ute och seglade på ett isfritt ställe en julafton.
– Pappa lärde mig segla. Som barn får man snabbt upp känslan och lär sig fort. Det blir aldrig samma sak när man är vuxen. Man får det inte i ryggmärgen, säger Martin Sigge, som i ungdomen byggde några mindre båtar, däribland en Örnjolle.
Med en av dem gjorde han en långsegling till Spanien. Han har även konstruerat och byggt en motorbåt med utombordare. Senare i livet läste han båtbyggnad och skaffade sig fartygsbefälsexamen klass 8. Efter studenten tog han ett sabbatsår och läste språk i England och Tyskland, före lumpen 1974–1975.
Han har alltid haft ett speciellt förhållande till Österrike, där hans morfar föddes.
Genom ett stipendium via Exportrådet arbetade han på 70-talet vid handelssekreterarkontoret i Wien.
– Jag hade en romantisk föreställning om min morfar och Wien. Nu fick jag träffa hans båda systrar. När jag lärde känna dem förstod jag varifrån delar av mitt temperament kom. Pappa skojade om mitt humör och sa: ”Det är wienerblodet.”
Martin Sigge flyttade sedan till Uppsala, där han bland annat läste tyska, företagsekonomi, marknadsföring, geologi och statskunskap. Han arbetade som exportförsäljare, gifte sig och flyttade till Småland.
På 80-talet bosatte sig familjen i Göteborg och senare Mölndal. Han var exportchef, vilket innebar många jobbresor utomlands. 1989 flyttade familjen till Täby.
I början av 90-talet började han intressera sig för släktforskning. Genom tur och tillfälligheter har han bland annat kunnat spåra polska rötter:
– Jag har en förfader som var officer hos Napoleon i samband med Rysslandsfälttåget 1812.
Sommaren 1999 gav han sig ut på en segeltur till Arholma; under större delen av sitt vuxna liv har han seglat mycket i Östersjön. Men den här resan blev annorlunda, för på Arholma brygga mötte han sin blivande hustru. Han tänkte köpa bröd, men Arholma handel hade inte hunnit öppna. I väntan på det kom han i samspråk med Lotta, som också väntade på att butiken skulle öppna.
Paret gifte sig 2002 och bosatte sig i Uppsala, där hustrun bodde. De flyttade in i huset i Valsätra veckan före bröllopet.
Martin Sigge har inte bara ett antal hembyggda båtar på sitt samvete. Han har också byggt en husvagn.
– Ett tag var jag och min hustru inne på att skaffa husbil, men så satt jag och surfade på ”droppform” och hittade ritningarna till husvagnen och upptäckte att det finns något som kallas för ”teardrop trailer”. Jag blev så sugen på att bygga en sådan, jag fick den bara inte ur skallen, så det var bara att sätta i gång. Konstruktionen växte fram under arbetets gång. Det tog väl 400–500 timmar innan den var klar, med felsågningar inkluderade.