I köket pratar släktingar, kameror blixtrar, frågor haglar och hantverkare travar fram och tillbaka. Men födelsedagsbarnet är suveränt oberörd av turbulensen. Trots att Arne Nystad hör dåligt är det inget fel på hans minne, och rösten är lika bärande som en gång i predikstolen.
Han är född i Fågelsjö, Los, och växte upp hos farföräldrarna i Oxberg i Mora där farfar var stationsinspektör.
– Vi bodde i en fäbodstuga. Jag var sju år när jag flyttade till Oxberg och skulle börja skolan. Där mötte jag ett främmande språk, säger Arne Nystad och drar sedan en lång, obegriplig harang på Moramål där endast ordet häst är möjligt att urskilja. Han njuter synbart av våra rynkade pannor, och tillägger att det inte stod på förrän han själv talade likadant.
Anders Zorn var förstås bygdens stora kändis, och när han klev på tåget i Oxberg fanns alltid en liter konjak av bästa sort framsatt i hans kupé.
– Den brukade vara slut i Mora.
Arne Nystads pappa arbetade också vid järnvägen, vilket medförde många flyttar och uppbrott.
– När järnvägen Orsa-Sveg var färdigbyggd flyttade vi vidare till Glissjöberg i Sveg. Där konfirmerades jag, minns 103-åringen.
Han gick i folkskolan, och där yrkade folkskolläraren Erik Rosander på att han skulle läsa vidare.
– Han fann ett enskilt läroverk i Göteborg, där man gärna såg att eleverna läste till präster. Min pappa sa att jag fick välja själv, säger Arne Nystad, som kom till Göteborg 1927.
Han hade fått en kristen uppfostran och ville gärna bli präst.
– Farfar var mycket from och passade på att gå i kyrkan mellan de tåg han skulle passa, skojar Arne Nystad.
Lite darrig i benen var han inför inträdesprovet till läroverket, och oroades över sina kunskaper. Efter provet ropades namnen upp – hans eget först – och han trodde några ångestladdade minuter att det var de refuserades namn som upplästes.
Han minns än i dag känslan att få köpa och bära en skolmössa med märke i.
– Jag kände mig mycket stolt.
Han läste vid Teologiska fakulteten i Lund och i Uppsala.
Han var den förste i släkten som tog studentexamen:
– Du vet, jag har gjort en tocken där klassresa.
Påsken 1937 träffade han sin Karin, som sedan blev hans hustru i många decennier.
– Hon var prästdotter från Småland, och hon och hennes syster hade bestämt sig för att aldrig gifta sig med präster eftersom det var så jobbigt med alla människor som rände ut och in i hemmet, säger Arne Nystad som prästvigdes 1939.
Arne Nystad och en kamrat ville prästvigas för Västerås stift, men dåvarande biskop Billing sa nej.
– Det fanns för många präster där. Han ville inte anta fler än han kunde ge arbete.
Men de militära inkallelserna drabbade mängder av unga komministrar och kyrkoherdar, och plötsligt var Västerås stift aktuellt igen.
Hans prästvigning var en dramatisk historia där biskop Billing blev sjuk under ceremonin.
– Efter vigningen fördes han till Västerås lasarett och på eftermiddagen var han död.
Arne Nystad blev först kyrkoadjunkt i gruvorten Grängesberg:
– Malmtågen gick till Oxelösund och lasten skeppades sedan till Tyskland som gjorde kanoner av järnet.
Därefter var han komminister i Grangärde. Han intresserade sig för bygdens historia och startade studiecirklar om gårds- och bygdehistoria.
– På den tiden fanns det gårdsarkiv ute i stugorna som gick långt tillbaka i tiden, säger Arne Nystad, som även hållit många föredrag om bygdens son Dan Andersson.
Så här i efterhand kan han tycka att folket i Grangärde ”hade sina sidor”:
– De var ju starkt präglade av finnarna, och det hände ibland att jag möttes av motvilja. Jag anförtrodde mig till kyrkoherden som bara svarade: ”Sådana är de, Grangärdefolket”.
Han fick därefter en tjänst som kyrkoherde i Bollnäs, där han tjänstgjorde i 13 år. Han och hustrun, som var hushållslärare, flyttade sedan till Uppsala för att vara närmare sina barn.
Arne Nystad har i dubbel bemärkelse skådat ljuset. Han minns när elektriciteten kom till lilla Oxberg.
– Farmor och jag satt i köket och väntade på strömmen. Hon stoppade strumpor och jag skulle läsa läxor, men tänkte vänta tills det elektriska slogs på. Och plötsligt flödade hela rummet av ljus, och vår lilla fotogenlampa försvann in i skuggorna. Det var en säregen upplevelse.