Hela sitt yrkesliv har han ägnat åt kollektivtrafik – här i stan och på flera håll i Skåne och i Blekinge. Så det är inte konstigt att Peter Eklund blivit ”yrkesskadad”. Han förefaller dock inte missnöjd med sitt bagage, utan berättar närmast förtjust om hur han ständigt studerar kollektivtrafikens förhållanden och förutsättningar, både här i Sverige och utomlands.
– Jag tittar på tidtabeller, jag tittar på linjesträckningar, jag tittar på hållplatser, och jag tittar på bussarnas drivteknik och kollar om de går på diesel, el eller gas, jag tittar på antalet resenärer i fordonen ...
Peter Eklund är född i Karlskrona. Han var tidigt idrottsintresserad och fungerade som gymnastikledare i sin ungdom.
– Jag tränade gymnasterna i Bofors gymnastikklubb, och jag minns att jag gärna gick på disko för de pengar som jag tjänade på det, säger Peter Eklund, som själv var Blekingeskolmästare i gymnastik.
Efter gymnasiet läste han till civilingenjör och började sedan forska vid Lunds tekniska högskola. Det var ingen gyllene tid för civilingenjörer, och jobberbjudandena var inte många, men Peter Eklund hade ”en fantastisk tur”.
– Jag tog det första jobbet jag fick, och två dagar senare erbjöds jag ett annat jobb, som forskare och lärare i trafikteknik i Lund, säger Peter Eklund.
En tid senare blev han uppringd och tillfrågad om han ville hjälpa till att utveckla Pågatåget, som då låg i sin linda.
– Då avbröts min forskarbana, säger Peter Eklund som alltid tyckt att det är roligt och intressant att studera sambanden mellan trafik, landsbygd och stad.
– Både Pågatåget, och senare också Upptåget, har gett människor möjlighet att jobba och ändå bo kvar på sin ort. Friheten ökar.
Efter några ”jättespännande år” som trafikingenjör och trafikchef i Malmö, Karlskrona kom Peter Eklund 1988 till dåvarande Uppsalabuss som utvecklingschef. P-pendeln, en busslinje mellan bilparkeringar var ett av de projekt han initierade.
– Sedan hamnade jag på UL. I dag arbetar jag dels med tillgänglighetsfrågor för att folk med funktionsnedsättning ska kunna åka kollektivt, dels med ett depåbygge ute i östra Fyrislund, en verkstad för bussar, säger Peter Eklund.
Genom sin polska hustru Krystyna har Peter Eklund utvecklat ett starkt intresse för landet. Han är engagerad i Svensk-polska föreningen, och talar entusiastiskt om dess verksamhet och alla eldsjälar där. Det var också genom sin hustru som Peter Eklund upptäckte tjusningen med att åka längdskidor.
– Vi gifte oss 1988, och 1989 stod jag för första gången på skidor – hon hade erfarenheter från områdena kring Zakopane. Sedan dess har det varit längdskidor som gällt. Vi åker till Sälen varje år.
Historia är ett ämne som intresserar honom, och han berättar förtjust om historikern Peter Jonssons teori om att den förste polske kungen i själva verket var en viking från Mälardalen.
– Så det finns kanske band mellan Sverige och Polen som är mer nära än vi kan tro, säger han på sin mjuka Blekingedialekt.
Innan vi skiljs återkommer han ännu en gång till kollektivtrafikens underbara värld. Det finns nämligen ett allomfattande internationellt problem som han ofta funderat över:
– När man står vid en hållplats i en främmande stad, oavsett vilken, framgår det aldrig hur man ska betala för resan. Jag tycker att det är så oerhört märkligt att vi inom branschen ännu inte har lyckats lösa det där.