Nisse växte upp med sina föräldrar och en storebror i byn Österdal, Långhundra. Hans pappa och mamma drev ett lantbruk som de senare avyttrade, men Nisse minns att de hade både hund och katt när han var liten. På vardagsrumsväggen hänger ett flygfoto som visar gården, och Nisse pekar ut var i det vita huset hans rum fanns. Han började skolan inne i Uppsala-
– På Fyrisskolan. Vi var fem i klassen, säger han och räknar upp namnen på klasskamraterna (det visar sig snart att Nisse har ett extremt gott komihåg när det gäller namn). Därefter gick han gymnasiesärskola på Rackarberget.
– Där hade vi gymnastik. Och så åkte vi till Fyrishov och badade ibland.
När Nisse var 25 år flyttade han till gruppboendet Nytida i Sunnersta. Det märks att han känner sig trygg och hemma här, både med personalen och sina fyra grannar.
Han bor naturskönt med en susande skog tvärsöver vägen. Fortsätter man nerför backen vid Rådjursstigen kommer man snart till sjön Ekoln.
– Badplatsen, rättar Nisse, som är väl bekant med omgivningarna, för han brukar gå här ett par timmar nästan varje dag efter middagen. Men jag förstår snart att det inte frågan om några nöjespromenader.
– Jag plockar skräp med en pinne och samlar tomburkar, säger Nisse.
Sisko Parkkila, som jobbar på boendet och sitter med under intervjun, fyller i att Nisse är världsmästare på att slita ut skosulor.
Fyra dagar i veckan åker han till jobbet på Allservice, en daglig verksamhet med fokus på återvinning.
– Jag tar elvans buss till jobbet. På Allservice slänger jag skräp, och åker med i bilen med fem andra killar.
För det mesta har han matlåda med till jobbet, men det händer också ibland att han och hans arbetskamrater äter ute på stan. Efter jobbet brukar han gå en sväng i centrala stan med sin orange fluorescerande väst på – en välbekant gestalt för alla som rör sig i centrum. Här samlar han tomburkar och plockar skräp som oförståndiga människor kastar omkring sig. Nisse tycker inte om folk som skräpar ner, fast samtidigt tycker han om att få pengar för pantburkarna. För pengarna köper han godis, helst kokosbollar.
– Inte såna med kokos utan med choklad, förtydligar han.
Fast på torsdagarna åker Nisse inte till jobbet. Då har han städ- och tvättdag, och brukar också passa på att handla. Nisse är hjälpsam, och hjälper gärna grannarna med tvätt och städning.
– Det är ordning med Nisse, säger Sisko uppskattande, och Nisse ler stort och lite generat åt berömmet.
Men livet är inte bara slit och släp. På fritiden tycker Nisse om att kolla på film. Emil i Lönneberga-filmerna och Jönssonligan är hans favoriter.
– Och Solstollarna, säger han och far raskt upp ur soffan för att visa en DVD med Ulla-Bella Sekreterare på omslaget. Sisko skrattar och berättar att Nisse håller egna shower när andan faller på. Då brukar han agera just Ulla-Bella Sekreterare, till personalens stora förtjusning. Han lyssnar gärna på musik också. Just nu är favoriten Sten & Stanleys Jag vill vara din Margareta. En gång i månaden åker han på FBU-dans och allsång i Gränbyskolan. Jag frågar vilken sorts musik som brukar spelas, dansband eller hårdrock?
– Blandat, svarar Nisse coolt.
Om somrarna tillbringar han några veckor på FUB-gården Tallkrogen. Dessutom reser han fyra gånger om året till Torshälla för att hälsa på sin storebror och hans fru.
– Jag åker med färdtjänsttaxi. Men jag måste packa kläder i en väska innan jag åker.
Det märks att Nisse gillar att pyssla i sitt hem. Han handlar gärna sånt som kuddar, handdukar och täcken, och är noga med att hans skjortor är välstrukna.
– Man SKA stryka fint, säger han.