Engagemanget för ungdomar har följt Christer Johansson genom större delen av hans yrkesliv. Kanske är det också umgänget med yngre människor som gjort att han själv verkar bra mycket yngre än sina år. Han växte upp i Svartbäcken i Uppsala och föddes sista april, vilket har blivit till en god familjehistoria.
– Jamen, du kan väl inte få taxi nu, på sista april, det förstår du väl, sa de på taxi när pappa ringde efter en bil då min mamma skulle föda mig.
Han var tidigt intresserad av sport, först fotboll, och sedan, i 9-årsåldern, simning. Eftersom han tillbringade en stor del av sin vakna tid i vatten tyckte föräldrarna att det var lika bra att han skrev in sig i Upsala Simsällskap.
– Men precis när nya, moderna Fyrisbadet invigdes 1958 flyttade vi till andra änden av stan, till Murargatan, himla otur där.
Några år senare byggde familjen hus i Brunna och flyttade dit 1963. Under hela uppväxten var idrott hans stora fritidsintresse, framför allt simning som han utövade aktivt i US i tio år.
– Jag var bäst på bröstsim som av många anses vara det svåraste simsättet. Morgonpassen var okristligt tidiga, och man måste träna mycket. Några stora US-stjärnor som var aktiva på 60-talet var ryggsimmerskan Birgitta Hagman och OS-simmerskan i Rom 1960, Inger Thorgren. Mitt eget mål var att simma OS i Moskva 1980, säger Christer Johansson, vars bästa resultat blev två finaler på Ungdoms-SM, Sum-Sim.
Efter sin aktiva tid fortsatte han ideellt som tränare inom simningen i 25 år, tio i Uppsala, femton i Knivsta.
– Man gläds så in i Norden när det går bra för ens simmare. Det är ett kvitto på att jag som tränare lyckats förmedla kompetens. Att se talang är fullt möjligt, men talang innebär inte nödvändigtvis också ambition. Talang enbart räcker inte, det måste finnas vilja också. Att tillsammans med simmaren uppnå de uppsatta målen skapar dubbel glädje, och än mer att lyckas i lagkapper. Simmar man för världens äldsta idrottsklubb simmar man inte enbart för sig själv.
Efter gymnasiet på Katedralskolan gick han i mitten av 70-talet Badmästarskolan i Helsingborg, där han bodde en termin och lärde sig ledarskap, service, kundbemötande och ”hur man sköter ett badhus, helt enkelt”.
– Det regnade hela tiden i Helsingborg, och regnet kom alltid från sidan, minns Christer Johansson som vid hemkomsten började som föreståndare vid det då inte längre så nya Fyrisbadet, och fortsatte som badvakt vid Centralbadet. Några år senare läste han pedagogik vid Uppsala universitet.
Men några år innan detta, 1980, byggde han hus i Knivsta, dit han flyttade med hustru och barn. Ungefär samtidigt började han jobb på Knivsta simhall och fortsatte sedan till Knivsta fritidsgård.
– Det fanns en naturlig koppling eftersom simhallen och fritidsgården i mitten av 80-talet ingick i ett verksamhetsprojekt i Kommunförbundets regi – en jättespännande tid i mitt liv. På fritidsgården var jag med och startade rockbandstävlingen Sommarrock och stora innebandyturneringar.
1992 började han åter arbeta i Uppsala, nu på Grand på Trädgårdsgatan. I dag är han ungdomskonsulent, stationerad i Fyrisborg.
Därifrån organiserar han tillsammans med ungdomar och fritidsledare evenemang som Fett me kärlek och Ung Kultur Möts.
– Det är stort att få jobba tillsammans med unga, att få hjälpa till att förverkliga deras drömmar.
För tio år sedan, när Knivsta blev egen kommun och hans egna barn var stora, började han engagera sig politiskt och invaldes 2006 i Knivstafullmäktige för Vänsterpartiet.
– Ungdomsvillkoren är min huvudfråga – var tredje invånare i Knivsta är under 18 år. Det handlar om allt från bristen på resurser till fritid, skola och kultur till bristen på bostäder och jobb för unga, säger han.
Han berättar att när han själv gick i skolan fanns det inte en enda som inte trodde att ungdomarna skulle få jobb.
– Skillnaden mellan nu och då är oron för framtiden. I dag är var fjärde ung människa arbetslös, och vilken framtidsbild får man om man redan i högstadiet börjar oroa sig över jobb och lägenhet? Men allt det där går ju att förändra genom politiska beslut, säger Christer Johansson, som trots jobbet, politiken och oregelbundna arbetstider hinner med en hel del aktiviteter tillsammans med barnbarnet Ebba.