Han är född och uppvuxen i Köping med mamma, pappa och två äldre systrar. Pappa var jurist och mamma gymnastiklärare.
– Jag tyckte om konstböcker, att teckna och att bygga små miljöer där jag placerade in föremål. Men tecknandet var inget jag sysslade med på heltid. Det intresset växte fram senare.
Fast det konstnärliga har funnits i släkten, berättar han, medan han bjuder på kaffe och toscabullar. Hans farmor var en duktig målare, liksom hennes systrar.
– Det var andra tider då. Farmor hade inte möjligheter att utveckla sitt konstnärskap utan hade fullt upp som prästfru.
Det var i stället en ettårig vistelse som stipendiat i USA i början av 70-talet som fick avgörande betydelse för hans framtid – trots att han inte hamnade i glamorösa Florida eller San Fransisco utan på landsbygden i Iowa.
– ”Min” familj var enkla, fantastiska människor. Jag har fortfarande kontakt med min amerikanske bror John som är jämngammal med mig. Han blev senare i livet teatermänniska och keramiker.
Efter gymnasiet flyttade han 1975 till Uppsala, både för att plugga och för att komma bort från Köping. Han bodde först på Studentvägen, ett stenkast från sin nuvarande ateljé, och sedan i Triangeln.
– Jag har bott i Triangelns alla ben, först i korridor, sedan i dublett, sedan i en tvåa.
Han läste bland annat musikvetenskap vid universitetet, och jobbade sedan med utvecklingsstörda i Rickomberga och Hågaby. Bland kollegerna där fanns hans blivande hustru Katri.
Under de åren växte gradvis hans beslut att satsa på konsten – framtidsutsikterna till trots.
– Jag tänkte inte så mycket på arbetsmarknaden. Man vet ju vad man ger sig in på, och någonstans måste man välja, säger Johan Fremling som började på Konstfack i Stockholm 1984, med inriktning på måleri.
Han berättar om fem spännande år i en stimulerande miljö med människor med liknande intressen som han själv. Efter examen fortsatte han jobba deltid natt på Hågaby för att ha dagarna fria till sitt måleri.
1990 anslöt han sig till konstnärskollektivet Konstjord, där han var medlem i många år. Till en början ägnade han sig mest åt måleri, men övergick efter hand alltmer till skulptur.
– Jag kände att jag ville ”komma ut från väggen” och jobba tredimensionellt. Så jag började att bygga saker på målningarna.
När han ser tillbaka på konstnärsåren i Uppsala framstår 2007 i särskilt förklarad glans – Linnéåret då stan fick besök av det japanska kejsarparet och han själv fick träffa kejsaren. Sedan dess har han varit i Japan tre gånger för olika utställningar och konstnärsutbyten, senast sommaren 2013 med konstnärsgruppen Art Miners i samband med utställningar i Yokohama och Niigata.
– Och i sommar ska våra japanska kolleger göra en tvådelad ikebanautställning i Botan samtidigt som Art Miners ställer ut vid Tropiska växthuset.
Själv minns han gärna arbetet med de bambuskulpturer han visade i Japan för ett par år sedan.
– Det var en bambuskog i södra Tokyo som jag fick gå loss på, och sedan skapa av. Det var en otrolig känsla att få såga bambu tillsammans med en grupp på sju-åtta medhjälpare. Över huvud taget gillar jag att upptäcka att jag kan utnyttja ”icke konstfärdiga” material.
Johan Fremling firar stilenligt sin födelsedag på Uppsala konstnärsklubb. Sedan ska han ha en utställning i Virsbo bruk i vår tillsammans med RackarArt, med de taggiga skulpturer av böjliga elkablar som syns på bilden ovan. Gruppen har även ett internationellt projekt på gång: ett konstnärsutbyte med marockanska staden Essaouira.
– Vi var där en vecka i våras och skaffade oss lite kontakter.