Vi träffas en fredagseftermiddag i skymningen. Här på Väderkvarnsgatan 39 har familjen bott sedan 2011. Det är en av landets äldsta bostadsrättföreningar:
– Redan 1924, då huset byggdes, var det avsett som bostadsrätter.
Upphandling är Roger Himmelskölds grej; han har sysslat med sådant på flera nivåer. Han är genuin Uppsalabo och när han var två flyttade familjen från Skomakargatan till nybyggda Gränby.
– Vi bodde högst upp i ett hus på Bruno Liljefors-gatan. Jag minns att jag brukade sitta i köksfönstret och käka sockerbitar och titta på bilar och människor.
Han var tidigt idrottsintresserad och spelade ishockey för Almtunas pojklag tills han var 15. Han spelade även bordtennis, för numera avsomnade Uppsala Östra BK, och fortsatte sedan i Jumkils IF.
– Uppsala Östra hade lokaler på Kyrkogårdsgatan. Det var iskallt därinne, och vi spelade med vantar.
Somrarna var intensiva, med bordtennisläger i Köping eller Luleå, och hockeyläger i Vallentuna. Som yngre var Roger sommarbarn i Mariestad.
– Man hade ju fått för sig på 60-talet att det var så bra och nyttigt för stadsbarn att komma ut på landet.
Sport, numera styrketräning och löpning, är viktiga delar av hans liv.
– När jag började lyfta skrot för 23 år sedan, så ansågs det nästan lite suspekt. Nu verkar det som om alla människor styrketränar.
Efter att ha hoppat av ett par gymnasieutbildningar började han jobba med industrisanering och som fastighetsskötare. Tiden gick, och långsamt växte insikten att det inte räckte med att vara fastighetsskötare. Han ville något annat och mer.
Han läste in gymnasiekompetens, fortsatte vid universitetet och tog en fil kand i ADB och en civilekonomexamen.
– Jag valde ekonomi eftersom det är ett brett ämne. I dag hade jag kanske valt juridiken, säger han eftertänksamt. 1994 var han färdig, ett år då arbetslösheten bland just ekonomer var utbredd. Så Roger fick återvända till jobbet som fastighetsskötare, nu med två akademiska examina i bagaget.
– Det kändes lite tungt. Fast med två småbarn hade jag inte mycket att välja på, säger Roger som träffade sin blivande hustru Åsa på Flustret hösten 1984 när han var hemma på helgpermission från lumpen som fjälljägare i Arvidsjaur.
Konjunkturerna vände och han fick sitt första jobb som matchade hans nya utbildning: som it-upphandlare på statskontoret i Stockholm. Dit kom han 1994 i samma veva som lagen om offentlig upphandling enligt EU-direktiven började gälla.
– I och med det blev alla nybörjare. Det passade mig, säger Roger som under de åren handskades med miljardtals kronor.
– It-området var nytt och hett, och fick stor uppmärksamhet av medierna. Det man gjorde stod egentligen inte i proportion till uppmärksamheten.
Några år senare fick han jobberbjudande från SVT och Uppsala universitet. Trött på pendlandet till Stockholm valde han universitetet och tjänsten som it-upphandlare åt 25 svenska universitet och högskolor. Där jobbade han 1997–2005 innan han blev upphandlingschef i Tierps kommun.
– Jag kände att jag ville vidareutvecklas. Och det blev bra. Det är kul och fruktansvärt allmänbildande att jobba i en kommun, även om det tidvis kan vara svettigt, säger Roger och berättar om en kommunal grönsaksupphandling som ”blev lite jobbig”.
Han blev kvar i Tierp i nästan sju år innan han 2012 blev headhuntad av Uppsala universitet som upphandlingschef.
– Det kändes lite tveksamt först, detta att komma tillbaka till en gammal arbetsplats i en helt annan roll, men jag hörde mig för lite innan, och det lät positivt. Jag trivs bra och blir nog kvar. Jag brukar stanna länge på mina jobb.