Hade inte svenska försvaret betalat stamanställda så låga löner på 60-talet hade Sune Henningsson troligtvis varit pensionerad yrkesmilitär i dag. I stället blev extraknäcket på Uppsala Bild han tog som 21-åring öppningen till en ny karriär.
Han är född i Storå utanför Lindesberg, ”ensambarn, men inte bortskämd”. Han tyckte om att rita och måla och spelade gärna fotboll med kamraterna hemma i Ramsberg, dit familjen senare flyttade.
Som 13-åring började han realskolan i Lindesberg, men tröttnade och avbröt sina studier efter tre terminer.
– Pappa jobbade på bygget vid Stråssa gruvor, och ordnade arbete åt mig där.
1957 fick han, också via pappa, jobb som springsjas på Asea i Ludvika.
– Jag var 14 och hade en trampcykel med låda fram. Vi var åtta jämnåriga pojkar som bodde i ett ”pojkhem” med våningssängar. En tant som var kokerska bodde i andra änden baracken, och en 18-årig grabb var barackchef. Där fick man sannerligen inte göra som man ville inte, säger han med eftertryck.
Han tillägger att det var en bra tid i livet, på slutet med en hel del fotboll för Ludvika FFI. Under åren på Asea målade han dessutom mycket på fritiden, bland annat pasteller.
– När jag sjasat färdigt fick jag erbjudande att börja på Aseas laboratorieavdelning och utbilda mig till likströmstekniker. Och jag gjorde inte motstånd.
I Ludvika träffade han 1961 sin blivande hustru Herma. Paret fick 45 år och fyra barn tillsammans innan hon avled 2006.
Efter åren i Ludvika flyttade han till Falun, där han fick jobb på I 13 som trupputbildare.
Intresset för fotografering växte, han inredde ett mörkrum och gjorde egna bilder. 1964 fick han jobb vid Armens stabs- och sambandsskola i Uppsala, men det dröjde innan familjen kunde flytta med. Själv var han inneboende och veckopendlade till Falun. Men i april 1965 kunde de flytta in i en lägenhet på Regngatan i nybyggda Gränby.
– Jag minns fortfarande lervällingen runtomkring, säger Sune Henningsson, som var yrkesmilitär i Uppsala i nästan tio år och slutade som överfurir.
För att dryga ut lönen tog han kontakt med Uppsala Bild på Kungsgatan 1964, och fick börja i mörkrummet. Där framkallade och kopierade han bilder till UNT:s länsredaktioner. 1968 startade han Panoramabild i en källare på Tövädersgatan. Han stannade kvar inom det militära till 1970, och höll ateljén öppen på kvällarna.
– Sedan hann jag inte vara militär längre. Det gick bra för mig, och jag började få fasta kunder. Jag var barnfotograf i 33 år, och nu i april har jag haft firman i 45 år, säger Sune Henningsson, vars son Jörgen arbetade i firman under 90-talet.
I dag fotograferar han inte så mycket småbarn, men desto mer guld och bling-bling. Hans nisch har blivit guldsmeder. Han har samarbetat med ett 50-tal i Norden, och samarbetar fortfarande med många av dem. Och under åren har han även haft fotouppdrag åt sin forna arbetsgivare försvarsmakten.
– Varje gång jag vistas i den miljön känns det varmt härinne, säger han och lägger handen på hjärtat.
2001 flyttade han från källaren på Tövädersgatan till en ateljé i Knivsta.
– Snacka om kontraster! Lokalen har mycket luft och 3,5 meter i takhöjd. Min ateljé skapar lugn och ro inom mig.
När det gäller fotografering uppskattar han att ha uppdragsgivaren med under processen.
– I hela mitt liv har jag tänkt i bilder, och det är likadant nu. Jag skissar upp bilden, och vi diskuterar hur bilden ska se ut. På så sätt kan vi lösa saker gemensamt, på direkten.
Han är bestämd i hur han vill ha saker och ting, och går mycket på känsla:
– Jag liksom känner hur det börjar klicka till när det blir rätt, säger Sune Henningsson, som är minutiöst noga med att förberedelserna. Har han inte tidigare varit i den lokal där han ska fotografera, ser han som gammal militär till att reka först (”Utan spaning ingen aning”).
Sin födelsedag ska han fira tillsammans med sambon Karin på hemlig ort. Han anar också att hans barn har något på gång, vad vet han inte.
Sune Henningsson har inte en tanke på att trappa ner:
– Nej du! Om jag ville skulle jag kunna jobba mycket mer. Min inställning är att Panoramabild ska få uppleva sin 50-årsdag.