Värmlänningen Anders A Aronsson är en energisk person som tycker om att prata och har nära till skratt.
– I en gärning som min, som handlar om barn och unga med svåra problem, är det viktigt att kunna använda humor och ett glatt sinnelag, säger han medan han serverar must från Risätersäpplen från släktgården i Värmland.
Han växte upp i Gammelkroppa, där hans pappa var rektor på Skogsskolan.
– Det var fint att växa upp mitt i skogen, och jag åkte mycket skidor. Men att gå i skola i en hård bruksmiljö var inte lätt. När jag började gymnasiet i Filipstad blev skolan betydligt roligare. säger Anders A Aronsson som tidigt engagerade sig i Ungdomens nykterhetsförbund, UNF. Han tänkte bli jurist och kom till Uppsala i mitten av 70-talet.
– Men jag fastnade tidigt i nationslivet, skrattar Anders A Aronsson som även engagerade sig i studentpolitiken. Han hoppade av juridiken och läste pedagogik, företagsekonomi och nationalekonomi.
– Jag kände att jag ville jobba på ett bredare sätt.
Han fortsatte engagemanget i nykterhetsrörelsen och var förbundsordförande i UNF 1981–1987.
När Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet tillsatte en tjänst som biträdande rektor fick han den, knappt 25 år gammal.
– Det hade sina utmaningar att vara chef, för de flesta som arbetade där var lika gamla som min pappa och hade lång erfarenhet, säger Anders A Aronsson. Senare i livet gick han ledarskapsutbildning vid Institutet för företagsledning, och har deltagit i oräkneliga folkrörelsekurser.
Sedan erbjöds han tjänsten som personaldirektör vid LRF – då ett tiotal bolag med 6 000 anställda. Där jobbade han med organisationsfrågor och övergick sedan till koncernledande uppgifter.
– Jag skötte support till vd och förbundsstyrelsen, och kom på så sätt in i kärnverksamheten, säger Anders A Aronsson som bland annat jobbade nära LRF-basen Bo Dockered. Från den tiden har han många roliga minnen, bland annat då han hade ansvaret för Alleuropeiska bondekooperationens konferens i Krakow i slutet av 90-talet.
– Det var nio polska arrangörsorganisationer inblandade. Alla var oense, så samarbetet blev knepigt även om konferensen blev bra. Jag var senare projektledare för ett landsbygdsutvecklingsprojekt i Archangelskområdet, dit jag reste ofta. Jag kan bara säga att ryska flygplatser inte är mina favoriter!
Även engagemanget i IOGT NTO:s biståndsverksamhetssrörelse ledde till många resor, bland annat i Thailand, Sri Lanka, Vietnam och Östafrika.
– Ett viktigt tema var alkohol som hinder för utveckling, säger Anders A Aronsson som också arbetat med olika jordbruks- och infrastrukturprojekt i irakiska Kurdistan.
– Fast det var segarbetat och svårt att få till avslut, mest beroende på de hierarkiska strukturerna.
Under sina resor till avlägsna hörn av världen har han samlat på sig en mängd huvudbonader från respektive länder. Juvelen i samlingen är en keps från Pan Mun Jom, mittemellan Nord- och Sydkorea.
Sitt politiska engagemang inledde han i mitten av 1980-talet, i Svartbäckens kommundelsnämnd.
– Sedan har det rullat vidare. Bakgrunden till mitt engagemang är att jag har sett att det går att göra skillnad. Politiken ligger helt i linje med nykterhetsrörelsens arbete för det gemensamma bästa – en hel del oegennytta som ger personlig tillfredsställelse.
När de borgerliga partierna vann valet 2006 förändrades tillvaron. Det blev mycket mer politik, och han fick svårt att få tiden att räcka till för konsult- och projektledaruppdrag.
Anders A Aronsson var som ordförande med och byggde upp en ny nämnd i kommunen, socialnämnden för barn och unga. Där är han i dag ordförande.
– Politikens nöje ligger i att inte sitta och vänta, utan att få lov att driva en agenda. Saker är alltid värda att prova. Tar du inte chansen händer ingenting.
Samma tankar verkar ha drivit hans förfäder. Farfar var förtroendeman och hade alla möjliga uppdrag i byn Gåsborn, och farfars far satt i den första kommunalnämnden där efter 1862 års kommunalreform. Förutom sin farfar nämner han två andra tidiga inspiratörer:
– Verner Sahlström, rektor vid Molkoms folkhögskola! Han föreläste så man föll i trans och brukade kallas in till regementet i Karlstad för att föreläsa om alkohol för nyinryckta rekryter, en liten skinntorr gubbe som kunde konsten att fånga ett auditorium. Han var min läromästare i föreningsteknik.
– Och Gösta Westerlund, första rektorn vid Tollare folkhögskola. Han är en stor folkbildare, engagerad i både nykterhets- och arbetarrörelsen. Jag hade glädjen att nyligen få vara med och fira hans 100-årsdag. Det är en man med obruten livsgnista som verkligen inte lever i sina minnen utan i nuet.